Gott slut!

Off to Mariefred. Till Märtan.
Vi vet hur man firar nyår.
När vi gjorde det sist vaknade jag i soffan hemma hos dem på Nyårsdagen.
Med klänningen bakochfram.
Så kan det gå när man badar i tunna. I 20 minusgrader. Och med lite bubbel i kroppen.

Ser fram mot ett nytt fräscht år efter detta skitår.

Hepp.

Var är mina pengar?

Vi var ju på en fantastisk konsert i höstas. Eller inte.
Den blev ju inställd och vi har undrat var våra pengar tagit vägen.
Men nu är de på gång.
Var lite orolig att Rihanna druckit Tequila för dem.

I´m back!

Jag har inte dött. Har bara inte haft någon ork. Det har varit så mycket annat som krävt min uppmärksamhet.
Som jobb.
Och jobb.
Å lite mer jobb.

Hur som helst så har vi "firat" jul på landet.
Dödens Lagun.
Ingen julfeeling på den gatan inte.
De flesta på gatan är tyskar. Som gärna har vildsvin i trä i naturlig storlek som prydnad i trädgården.
Vad är det för fel med lite julbelysning?

Mamma ville att vi skulle hålla ner lite på julmaten så pappa fixade en liten lista där vi skulle kryssa i vad vi absolut ville ha.
Det slutade med att det var kryss vid varje maträtt.
Eftersom det bara var jag som ville ha ägghalvor så sa jag lite sur att vi kunde stryka det.
Pappa ver den enda som ville ha rödbetssallad. Och den kunde han minsann INTE vara utan.

Snäll som mamma är fixade hon ägghalvor till mig. Som pappa åt upp.
Men den där jäkla rödbetssalladen rörde han inte. Buuuu!!

Tro nu inte att jag hade en hemsk jul, för det hade jag inte. Vi har haft det supermysigt.
Till Dagmar kom på besök.

Adjö 

Julkoma

Är fantastiskt less på julen innan den ens börjat för vanliga människor.
Jo, jag är också en vanlig människa, men jag är en vanlig människa som jobbar inom dagligvaruhandeln.
Julgrejorna började trilla in redan vecka 42.
Alltså har jag haft jul i 7 veckor redan.
Å när julafton kommer vet jag hur det blir. Var det inte mer än det här?
Och sen blir jag utslagen i nån jäkla influensa. Som förra året när jag var för sjuk för att överhuvudtaget fira. Låg och grinade i mormors soffa.
Och i år kommer jag gråta för att mormor inte finns med oss längre..

Buuuuuu för julen.

I´m stupid

Idag har varit en riktigt produktiv dag med många kolikok händelser.

1. Jag har varit hos bästa Mattias, min tandläkare. Vad han än säger så är mitt svar: "Jag är född på 70-talet, det är därför!" Han avslutade med att säga: "Lova mig att du köper en eltandborste! Jag kommer fråga dig nästa gång om du gjort det!!!" Min replik blev: "Om jag inte gjort det kommer jag ljuga iaf."
2. Jag fick för mig att jag skulle baka. Åkte till affären och handlade. Grundidén med att baka är att man ska köpa ingredienser först. När jag kom hem hade jag glömt att köpa alla ingredienser. Jag köpte köttfärs, tomatpuré och vitpeppar.  
3. Skulle sopsortera. Packade ihop ett par kassar och bar ner till bilen. Då gick de sönder och allt jox hamnade i en vattenpöl. Arg som ett bi kastade jag in skiten löst i bagageluckan.
4. Förbereder julen och inser att jag inte hittar min skarvsladd. Jag köper en ny VARJE år. Vart tar de vägen?
5. Har hängt upp gardiner utan att stryka dem. Hoppas inte mamma kommer på besök...

Undrar om det händer något mer idag?

Rolighets baksmälla?

Har haft så himla mycket roligt för mig hela hösten och skulle haft det i helgen också.
Men så kom det där tåget som bara kör över. Och backar och kör över lite till.
Så nu känns ingenting roligt längre. Nån gång måste man ju krascha??

Fast jag tycker att jag kan få ha roligt hela tiden.

Visst? Visst? Visst?

Lucia?

I vår lokal tidning presenterades årets Lucia kandidater idag.
Då kom jag att tänka på när det skulle röstas på vem som skulle vara Lucia i skolan.

Vi hade inte en så himla pedagogisk lärare i ettan på lågstadiet utan hon lät alla rösta istället.
Själv tycker jag att när man är 6-7 år borde alla som vill vara Lucia få vara det.

Hursomhelst vrålar Mackan (den coola killen i klassen):
-Jag ska rösta på Ulle!!! (den coolaste tjejen i klassen)

Sen röstade ALLA på Ulle.
Utom jag.
Jag blev sur och vägrade delta i Luciatåget överhuvudtaget.

Ja. Jag var bestämd redan som 7-åring.
Och ännu mer bestämd som snart 40-åring.

Fast Lucia kan nån annan vara.

Tröttmössa

Har avverkat ett stycke bröllop och ett stycke 40-års firande denna helg.

Mer orkar jag inte berätta just nu.

Zzzzzzzzzzzzzzzzz.....

111111

Idag är det bröllop. Fina M & H ska gifta sig. Det kommer bli en fest att minnas.

Men först ska mördarsniglarna justeras.



Mina nyfärgade ögonbryn alltså.
P har lovat att trolla bort dem.

Michel aus Lönneberga?

Varför?
På engelska heter Emil Emil.
Men på tyska heter Emil Michel. Var det något fel på Emil?
Och hur kunde de göra en så ful staty av honom som barnen kan fotograferas med.

Blä.

På gränsen till nervsammanbrott

Det finns hotell. Och så finns det hotell.

Vi bodde på något i helgen. Pang i bygget typ.
Missförstå mig rätt, det dög alldeles utmärkt att sova en natt där. Men inte mer.

Det såg ut som ett gammalt sunkigt amerikanskt motel. Typ ett sånt man ser i filmer.
Kommer in i repan och säger vårt namn. När hon meckat klart säger hon:
-Det blir 600 kronor.
-Nä det kan inte stämma! säger reseledaren. Vi har bokat 2 rum.
-Jaha, jag tycket ni var många för ett enkelrum.

Men hallå! Varför sa hon inget från början? Hur tänkte hon? Att vi skulle trängas 3 stycken i en 90-säng?

När jag sen ligger på sängen och kollar på tv börjar någon att mixtra med dörrlåset. Jag far upp och kastar upp dörren. Där ute står en förvånad tjej.
-HÄR BOR FAKTISKT JAG!! säger jag lite för högt å drar igen dörren.

Några rum bort där mina föräldrar bor händer en annan grej.
När mamma är i badrummet och pappa ligger på sängen far en städerska in. Och säger argt:
-HAR INTE NI CHECKAT UT ÄNNU???
-Näää, vi har precis checkat in.

????? Var har vi hamnat egentligen?

Undrar om det inte varit bättre att bo i grannbyggnaden...

Fast dom har nog ingen pool...

...som det här högklassiga haket.

Sen var jag upprörd över eluttagens placering i rummet. Vem har en 3 meter lång sladd till plattången? Inte jag iaf. Som grädde på moset satt spegeln fast på väggen så att flytta den var inget alternativ.
Mao fick jag se ut som jag gjorde i håret. Inte direkt festfin.

Hej kolikok säger jag om detta.

Vett och etikett?

Tänk att endel människor går in med liv och lust i en fest. Och går all in direkt.
Som hinner snubbla på sina egna skor, spilla ner sig själva och andra, riva sönder duken, skratta högre än alla andra, underhålla och ramla av stolen och hamna under bordet. Allt detta innan kl21.

Så här såg det ut när de gick hem...

...eller blev tvingade att gå hem fast de inte ville.

Ja, så här går det till när kusinerna Matilda & Joar går på fest.

Ja just det. Dom är 2 år. Men jag kan säga att jag hamnade vid rätt bord. Det var här all action var. Iaf före 21.

Karensdag?

Det är meningen att vi ska gå på konsert imorgon. På Rihanna.
Vi får väl se hur det blir med det. Men eftersom mina funderingar rusar runt så undrar jag det här.

När vi vanliga människor blir sjuka ringer vi till jobbet och sjukanmäler oss. Och får en karensdag.
Får Rihanna också en karensdag? Herre jävlar vilket inkomstbortfall vi snackar om.
Fast hon tjänar ju lite mer än vi andra men ändå.

Det är viktiga saker som ockuperar min hjärna.

Nää...

...jag har inte dött. Men lite medvetslös är jag nog. Har haft så mycket på gång att jag inte riktigt hunnit samla tankarna för att skriva något kvickt här.
Detta är vad jag gjort sen sist:

1. Varit på Möhippa Light för blivande Mrs Hellstrom
2. Varit på ishockey
3. Varit i skogen och inte plockat svamp
4. Krattat löv
5. Åkt buss genom Småland och Östergötlands alla hålor
6. Haft middag/drinkrace med 6 supercoola tjejor
7. Varit på stor baluns på Olgas
8. Blivit vält 2 gånger på 30sekunder
9. Slarvat bort en kamera och hittat den igen
10. Sagt en massa onödiga saker

Denna vecka ska jag bara gå på konsert, byta hårfärg, åka till Götet, gå på 30-årsfest, åka hem från Götet och ev hinna planera lite 40-årsfest. Och så ska jag hinna jobba också.
Nä, det är nog dags att gå i pension.

Har inte så himla mycket inspiration för tillfället, men hittade en liiiten tråd jag började nysta i.
Tills jag tittade på 112.
Min puls är snart uppe i 300 och hjärnan börjar koka.
Fyllskallar är en sak men idioter...jag fattar inte hur polisen orkar.
Jag får ju lite övning på jobbet när man får agera arg fröken när man pratar med berusade personer. Men att dagligen få hantera sådana situationer.

Återkommer med något roligare en annan dag.

Ha det bäst så länge.

Jag visste det!!!

Jag får mer och mer vatten på min kvarn.
Härom dagen fick jag svart på vitt att det kan vara farligt att äta skaldjur och fisk. Ni såg väl kvinnan som åldrades 50 år på en natt?

Nu kommer nästa larm. Köksutensilier är farliga. Kolla här!!

Jag slutar både att äta och att försöka laga nån mer mat.

Hur ska jag orka?

Har så mycket skoj inplanerat att jag nästan blir medvetslös när jag tänker på det.
Gamla tanter orkar inte riktigt med sånt här...

• Möhippa light
• Åka och kratta löv
• Stor tillställning på Olgas
• 30-års fest i Götet
• Bröllop
• 40-års fest

...och så vill jag gå på dejt också.
Allt detta på mindre än en månad.
Jag ska aldrig mer klaga på att jag inte har något kul att göra.

Längtar till nästa vecka. Då ska jag åka å kratta löv.
Eller det var inte helt sant.
Jag står i fönstret med en kaffekopp i näven och tittar på när pappa arbetar.
Eller övervakar kan man också säga.
Han har en hel hög med trädgårdsmanicker som han älskar. Men ibland blir man tvungen att gå ut och säga: -Stopp! Nu räcker det!
Vår syrenhäck klipper han hejvilt. Bara för att det är kul. Det har inte funnits en enda blomma på flera år eftersom han kapar den i knähöjd varje gång.

Jag återkommer med en "efter" bild på dessa buskar.

Växeln hallå hallå hallå!

Det ringer en internsignal i jobbtelefonen.
-Det är Pernilla!
-Oj då ringde jag fel!

Det ringer i telefonen igen.
-Det är Pernilla!
-Men är det du igen?
-Ja, 839 är nog kopplad till jouren.

Det ringer ytterligare en gång.
-Vem tror du att det är nu då? svarar jag.
-Men vad sjutton! Nu ringde jag 840.

Det ringer en 4.e gång.
-Ha ha!
-Jag blir galen!! Jag ringde 849. Jag ropar istället.

Det är kul när alla kopplar sina telefoner till mig. Jag har ju inget annat för mig än att svara i telefonen.
Nästa gång ska jag svara: -Ja det är Janne Lucas.

Fika

Idag har jag bjudit Vicki på fika.
Ett glas vatten fick hon.
Det var kallt iaf.

Sponsrad?

Läste mitt horoskop för morgondagen. Enligt det bör jag inte ens kliva upp.
Men det är väl ingen skillnad mellan imorgon och vilken dag som helst. Jag borde aldrig stiga upp isåfall.
Jag tänker välja att ha en bra dag. Det är iaf bara hokuspokus med horoskop.
Förr, i en kvällstidning, kunde det stå: Spela på Keno idag!
Jomenvisstsörrö. Det står säkert i stjärnorna. Eller så är horoskopnissen sponsrad av Svenska Spel.

Jag tänker spela på Lotto istället.

Ursäkta?

Felsägningar är roliga. Särskilt när någon annan säger dom.
Ännu roligare är det när personerna tror att det heter som de säger.

Idag tex, ringer det på jobbtelefonen och där i örat är en person som berättar att han handlat med Shopaholic. Och han använder det ordet genom hela konversationen. För den som inte är insatt så heter det faktiskt Shop Express.

En annan gång för sådär 100 år sen ringer en dåvarande arbetskamrat på snabbtelefonen från kassan och frågar högt och tydligt:
-Vad kostar en sån där ask med Syfilis?
-Ursäkta? sa jag fast jag mycket väl hörde vad hon sa. Kan du ta om det där?
-Syfilis. Vad kostar den?
-Aha! Du menar Physalis!! Jo den kostar 10 kronor.

Jag är elak, jag vet.

Twinrix Pirriga Barn

Kolla in killen till höger med cyklopen.
Jag småler varje gång jag ser den här.

Jag undrar...

...ett par saker.
Först undrar jag om killen som precis gick förbi utanför mitt hus var nöjd med sig själv.
Han hade gårdagskvällens kläder på sig.

Sen undrar jag om tjejen på den "lilla butiken som lutar gott" tyckte jag var hel knäpp igår.
Jag stod och klämde på en väska från Ceannis jag tittat på ett antal gånger.
-Visst är den snygg? sa jag
-Ja det är den! sa hon (såklart..)
-Visst är jag värd den?
Hon tittar på mig lite avvaktande.
-VISST ÄR JAG DET???
-Självklart är de det! säger hon
-Vad bra att du tyckte det för då köper jag den!

We are not good at this!

Igår var jag hos naprapaten och fick en flashback.

När Märtan och jag var i Thailand bokade vi tid för massage. Vi traskade in och en liten kvinna tog emot oss. Istället för att placera oss i de små båsen på bottenplanet lotsade hon oss två trappor upp in i ett litet rum utan fönster med två madrasser på golvet.
Vi tittade på varandra och ryste lite. Sen blev vi beordrade att ta på oss några oformliga byxor där man inte riktigt visste vad som var fram och bak. Sen gick hon.
Vad konstigt tyckte vi. Tänk om de säljer oss som sexslavar sa jag till Märtan.
I så fall, säger Märtan, kommer jag skrika:
-NO NO, WE ARE NOT GOOD AT THIS!!!!

Sen kommer de små,små kvinnorna in och startar behandlingarna.
Vi hade båda bokat rygg,nackemassage men jag började strax misstänka att min dam hade missuppfattat min bokning.
Den var inte på något sätt behaglig. Hon drog och slet i mina tår, armar och ben.
Sen helt plötsligt sätter hon sig med sina knän på baksidan av mina lår och sliter tag i mina armar så att jag böjs i en båge bakåt. Vad fan? Tror hon jag är en cirkusprinsessa eller?
Detta var min första och sista Thaimassage kan jag lova.

Märkligt men himla kul i efterhand.

Sugrör?

Jag jobbade i lördags och på lunchen hade vi så roligt att tårarna sprutade.
Vi började diskutera idiotiska översättningar. Jag har 3 som är helt hej kolikok.

1. Köpte The Village i Vietnam. När ljudet går igång kommer de svinhög hip hop musik och texten "Yo, whats up?"
2. Flightplan inköpt i Thailand. Jodie Foster ropar: Juila, Julia!! Det översätts med;"KYLE; KYLE!"
3. Sen den värsta. När jag såg Kalenderflickarna på en svensk kanal för något år sedan säger en av kvinnorna : "She grabbed the last straw". Vill ni veta hur det översattes? HON TOG DET SISTA SUGRÖRET!!! But hello.                                                     

            

Pang i bygget

Idag ska vi ut och äta för F fyllde 11 år igår. Vi ska typ på Fawlty Towers.
Sist vi var där var det ett par vid bordet bredvid som undrade vilket vin Husets Röda var.
Servitören skruvade på sig och meddelade att han skulle gå och fråga.

Efter en stund kommer han tillbaka....och hivar fram en bag-in-box.
-Det häl äl det!

Jag tror jag måste fråga samma sak idag. Bara för att.

Scrapbook på hög nivå.

Jag vill tacka Johanna för att hon vill att jag blir president!
Har bara ett litet bekymmer.
Det här med monarki, jag är tydligen royalist. Sen 1976. Då var jag 4 år...

 ...och klippte och klistrade för fullt. Och så gillade jag Demis Roussos.

Något annat jag var intresserad av var blod & död.
1977 när jag var 5 år mördades den västtyska arbetsgivarbasen Hanns-Martin Schlayer av Baader-Meinhof. Jag var besatt av denna bild eftersom jag visste att han låg död i bagageluckan.

Året därpå var det dags för ett annat mord. Den italienska politikern Aldo Moro mördades av Röda Brigaderna...

Herregud. Vilken unge jag var, lite för tidigt att vara medveten om detta. 5 år och väl insatt i terroristvärlden.
Det svajjade dock och detta var tydligen värt ett utklipp...

Roligt då, skitroligt nu!
Om någon undrar såg jag ut så här när jag började skolan vid 6 år.

Och jag har fortfarande världens största huvud.

Run Keeper

Jag powerwalkar med Vicki en gång i veckan. Den här gången hade jag laddat ner appen Run Keeper för att få reda på lite med fakta om promenaden.

Det började bra med att starta den. Plätt lätt.
Gick och var nyfiken på resultatet.
Avslutade rundan och tryckte på stopp.
Då säger kvinnan som finns i telefonen:
-Du har gått i 1 timme och 18 sekunder.
-Du har gått 0 kilometer.
-Du har bränt 0 kalorier.
-Du har 0 i puls.

Jaha. Kärring. Hon ljuger ju. Förutom tiden.

Men som tur var hade Vicki en stegräknare på sig. Som hon glömt att nollställa och inte hade en aning om vad den stod på när vi började.

Men jag tror vi förbrände mer än gruppen som stavgick utanför mig i morse. Ett gäng kvinnor där en hade kort kjol och svarta nylonstrumpbyxor på sig. Med stavarna släpandes efter sig.

Suro

Jag har inte lagt ner. Jag är bara lite småsur.
Men imorgon är jag redo igen.

Biggest size!!!!

Jag har ett lite annorlunda fredagsnöje än andra kvinnor i min ålder.
Tror jag iaf.
Jag tittar på gamla avsnitt av Top Gear. För mig är det främst ett underhållningsprogram. Inte ett motorprogram.
Det är så jäklarns roligt!
Idag visar de mitt favorit avsnitt. När gubbarna åker genom Vietnam på moped.

Jag har varit i Vietnam en gång för 7 år sedan. I Saigon. Med 40 grader och regn.
Insåg en dag att jag hade fel kläder med mig så A lotsade mig längst in i en marknad där de sålde allt.
Hittade ett par byxor som såg ut att vara i rätt storlek och köpte dem oprovade.
När vi kom till hotellet och jag provade dem fastnade de vid knäna. För små.
Vi traskar tillbaka och jag förklarar för den lilla, lilla, lilla vietnamesiskan att:
- My butt is too big!!!
Hon håller förtvivlat händerna för munnen och säger:
-Oooohhh nooooo!!! Biggest size!!!!
Jaha. Jag blev plötsligt jättedamen Ellen. Kul.

En annan inte helt vanlig händelse( i Sverige) inträffade på en lektion en dag den veckan.
En elev räcker plötsligt upp handen och vi ger henne ordet.
Då drar hon fram en gitarr som hon haft under bordet och river av en låt.
Ho Chi Mihn sången.(en gammal Vietcong sång). Alla utom vi(som står med öppna munnar) sjunger med och klappar händer.
Sen fortsatte lektionen som inget hänt.

Jag tror jag kommer ihåg hela resan. Minut för minut. För det var något som jag aldrig mer kommer uppleva.
En fantastisk resa där man fick uppleva vietnamesers vardag.

Dong.

Anna Pihl

Sen jag såg Mordkommissionen för första gången har jag varit besatt.
Besatt av Danmark och danska. Jag förstår absolut ingenting på danska, men ändå.

Detta eskalerade när vi var på Teneriffa förra våren. Vi bodde på ett hotell där vi nog var de enda svenskarna bland en miljard danskar.
Första grejen som hände var att en dansk kvinna beställde mat på danska till en stackars Manuel som inte fattade något. Hon beställde: Påååååmm frrrittts med rrrremoläääädää!

Sen berättade J att danska barn lär sig tala senare än barn i andra länder för att språket är så svårt. Sanningshalten i detta är kanske inte så hög men det var fantastiskt roligt när man låg i solstolen och drack öl..

En kväll var vi lite lata och stannade på hotellet för att äta.
Just den här kvällen var det en man som hade en ormshow. Naturligtvis måste han ta upp en kvinna på scenen som han frågar vad hon heter. Leena säger hon(tänk att hon säger det på danska)
Såklart får jag ett fnissanfall och säger till Camilla:
-Om han hade tagit upp mig på scenen hade jag sagt att jag hette...



...ANNA PIHL FÖRIHELVETE!!

Vart jag vill komma med detta? Jo det börjar en ny dansk serie idag, alldeles strax faktiskt, på SVT som heter Bron.
Förväntningarna är skyhöga!!

Is this a piece of your brain?

Jag såg ett par suuuupersnygga stövlar förr förra veckan. De var så snygga att jag inte kunde sluta tänka på dem.
Men i lördags hade ju lönen trillat in på kontot, så nu jäklar skulle de inhandlas.

Hade sett dem här i Staden men hade ett ärende i Skärholmen så jag tog en titt på Scorett där.
Provade dem igen och tänkte att de var snygga men inte såååå snygga som jag kom ihåg.
Men strunt samma de var ju ändå sjyssta. Ít´s a buy!!!

Väl hemma har jag gått och klurat på detta. Och gissa vad?
DET ÄR FEL STÖVLAR!!!

Har jag slagit i huvudet som denna dam...

....består min hjärna bara av dammtussar?

Black out

Fullständig nyhetstorka.
Tänker inte plåga er med något gammalt skräp idag. Och inte imorgon heller för då kommer jag ha en blä-dag.
Hur jag vet det? Jag ska på urnsättning och säga Hej då till lilla söta mormor.

Vi ses en annan dag.

Vaddå Japan?

Igår hamnade vi volontärer på fotbollsarenan. Inte alls mycket folk trots gratismatch.
Min ena kollega undrade hur Syrianska låg till i tabellen. Vi tittade lite undrande på honom.
Det var ju trots allt Assyriska som spelade...och det visste tom jag.

På tal om Syrianska så är jag inte alltid på det klara med vad som händer i fotbollsvärlden.
I somras säger min arbetskollega vid lunchbordet:
-Kan inte du ta min jour imorgonkväll?
-Varför då? säger jag och fortsätter läsa tidningen.
-Det är ju fotboll!!!
-Jaha. Vilka spelar dom mot?
-Mot Japan!
Jag tittar upp och fattar ingenting.
-Vaddå? Ska Syrianska spela mot Japan???

Jag var inte alls med på banan. Jag hade totalt missat att det var VM för damer...

Hej kolikok.

Walk of shame

Idag ska jag pyssla med lite frivillighetsarbete. Och då kom jag att tänka på det här:

På ett volontärmöte förra hösten satt jag bredvid en polis som jag fick en känsla av att jag hade sett nån gång förut. Funderade och funderade och funderade. Som Professor Balthazar fast utan att gå.
Sen kom blixten! Jäklarns också, ingen bra blixt var det.

Ett halvår tidigare hade jag varit ute på Staden en kväll. Kom hem sent (eller tidigt välj själv vad det ska kallas). När jag lagt mig och slutit mina blå ringer det plötsligt i hemtelefonen.
Yrvaket sätter jag mig upp och försöker fatta vad som händer. Får tag i telefonen och ser att det är ett dolt nummer.
Den enda jag känner med dolt nummer är min pappa så jag tänker: Har jag lyckats ringa upp dem utan att jag vet om det igen???
Svarar kraxigt:
-Det är Pernilla.
-Det var från Polisen; säger en myndig stämma. Väckte jag dig??
-Nej då! ( varför svarade jag så? Vad brukar man syssla med mitt i natten? Långkok eller?
-Jag undrar om du saknar något? säger han
Jag var på vippen att räkna upp en massa saker jag saknar, men den här gången tänkte jag till innan jag öppnade munnen.
-Ööööhhh, när du säger så där så kanske jag saknar min plånbok??? (för det kunde ju inte vara nycklarna eftersom jag var hemma)
-Just precis säger han. Du glömde den i taxin. Jag ville bara tala om det för dig så du slipper få panik imorgon.
-Åååå tack så mycket! Då kommer jag och hämtar den imorgon. Vi ses!!
Vaddå vi ses? I´m stupid.

Sen fick jag göra en "Walk of shame" till polisstationen.Plingade på och  fick träffa en polis.
-Hej jag skulle hämta min plånbok....säger jag och tittar ner i golvet.
Han hämtar den och fiskar upp mitt körkort och jämför bilden mot mig live. Han rynkar lite på pannan och jag säger:
-Jag ser lite tröttare ut än på bilden va?
-Och blekare säger han.

Och detta var polisen jag satt bredvid på mötet. Dumstrut på.

Multitasking..

...är inget för mig.
Jag glömde bort att jag höll på att laga mat.

För jag hade fullt upp med att facebooka. Dålig kombo.
Gordon Ramsey skulle inte gilla mig. Kossa är nog det vackraste han skulle kalla mig.

Kitty Drew

Ni kanske tror att varje dag i mitt liv är ett fullständigt kaos med märkliga händelser och uttalanden.
Så är det inte.
Men många saker som händer kopplar jag till något annat jag varit med om. Så om det är ok med er så kommer jag ibland återberätta gamla anekdoter. Ok??

Idag var C & jag inblandade i en oxfilétjuvjakt. Vi följde efter personen överallt och låtsasjobbade med alla möjliga hittepåuppgifter. Vi kunde lika gärna haft lösnäsa och mustasch. Så uppenbara var vi.
Hur som helst dumpade personen oxfilén innan vi hann se det, så när jag bad personen visa sin väska fanns den ju inte där. Men vi hittade den sen.
Hursom helst var detta ett lyckat uppdrag.

En dålig iakttagelse gjorde jag däremot för ett år sen.
En man kommer fram vid lösviktsgodiset och stoppar något i munnen.
Snabb i truten som jag ibland är säger jag barskt:
-Du vet väl att man måste betala innan man äter?
Då tar han ut det han stoppade in i munnen och visar mig detta i närbild....



Hej Clown kan man säga om detta infall.

Facit.

Här kommer facit från Springparty 2011...

Det började bra med fina flickor.

Sen blev det bordsbön med pastor Mats eftersom pastor Patrik inte var med detta år.

Sen av någon anledning som jag ALDRIG varit med om så köade alla ordentligt i en rad för att få köpa avec i baren. Då bröt jag ihop...

      

Sedan  började kontanterna ta slut och vilken tur att det var så väl ordnat att det fanns en bankomat där på golfklubben...

...eller?

Nähä. Men det var värt ett försök.

Sen blev det dans och pastor Mats var i farten igen och försökte ge oss syndernas förlåtelse..

...till tonerna av Dr Alban. Sing Halleluhja..

Sen kom "Aj löve jo" stadiet.

                                                                                                                                                                                                  

Sen dansade vi lite till och pratade om saker ingen kommer ihåg.

Å sen kollade vi att ingen slocknat på parkeringen...

The End

Nu får det vara nog! Ja det får det!

Jag känner mig mer sänkt än Kursk. Så uppdatering från Springparty får vänta. Tills jag orkar koppla sladden från kameran till datorn. Jag orkar inte ens titta på korten för då får jag huvudvärk.

Jag brukar för det mesta tänka lite snabbt på jobbet, men inte idag.
Vi diskuterade hur många truckar vi skulle behålla och kom in på dieseltrucken.
Min första fråga var vi skulle ha den parkerad.
När vi rett ut det var min följdfråga;
- Var tänkte ni att vi skulle sätta laddaren då????
De andra 4 tittade lite konstigt på mig. Det tar en stund innan mina tankar hinner samla sig.
Hmmm, ja just det. Man tankar den med diesel.
Precis som en bil.

Nu ställer jag min hjärna på viloläge resten av dagen.

Tack å hej.

Starstruck

Vicki jobbade på Kristallen igår.
Jag ringde idag dels för att fråga hur det gått och dels ville jag ha kändisskvaller.
Det jag glömde bort är att Vicki är suuuuuperdålig på namn. Men person nämnde hon att hon sett.
Ola-Conny. ?????? Varför?
Vi har nu bestämt att vi ska ses med ett gäng skvallertidningar där hon kan friska upp minnet.

Jag älskar kändisskvaller. Jag är ytlig. Jag vet.
Vill också ha ett jobb/liv där man dagligen ser kändisar.Men det är svårt när man endast rör sig mellan hemmet och jobbet.

Den kändaste personen jag pratat med på jobbet är...

...Carl Lidbom.
Jag sålde en dammsugare till honom.
Fast jag visste inte först att det var han förrens jag frågat efter id-kort när han skulle betala med check.
Och jag tror att han var en person som skulle ha kunnat ställa till med en scen.
-VET DU INTE VEM JAG ÄR!!!!

Sen har jag häslat på Anna Mannheimer på Pressbyrån på Göteborgs central. Henne känner jag inte.

Sveriges Arsle.

Ofta eller egentligen alltid så drar jag på saker som ska göras.
Jag MÅSTE göra allt i sista sekunden men levererar för det mesta.
För jag lever efter devisen "Det ordnar sig" (fråga spanjoren på mitt jobb)

Men alldeles nyss var jag på vippen att göra något direkt. Och det hade kunnat straffa sig.

Vi ska åka på 30-års fest hos min fina Åsa. Hon bor i Sveriges Arsle. Där det bästa är Stockholms tåget.
Jag fick i uppdrag att klicka hem tågbiljetterna. Hittade en hyfsat billig resa ner och en något dyrare hem. Men ändå överkomligt.
Snabb på knapparna klickade jag och grejade. Sen började jag kolla lite nogrannare. Och det var en jäklarns tur.
Jag hade bokat hemresan samma dag som vi skulle dit. Innan vi kommit fram. Bra där idiot!

Iaf. Jag är lite nervös inför festen. Det finns en person jag är lite orolig över att han kommer. Han är fotbollsspelare och jag har många ouppklarade frågor angående en fruktkorg till en förbundskapten (eller vad han var)
Ingen alkohol till mig. Tack.

Anledningen till mitt avsky för staden i fråga kan vi ta en annan gång men det har med ett trist avsked att göra.

So long

Zzzzzzzzzzzzzzzzzznark också.

Mitt träningskort gick ut i mitten på februari.(det var inte precis utslitet) Just innan jag skulle operera min hand.
Tänkte att det inte var någon idé att förlänga det just då eftersom jag ändå skulle vara sjukskriven i 4 veckor. När sjukskrivning var över tänkte jag att det nog inte var lämpligt att anstränga handen mer än nödvändigt. Ja, man vet ju aldrig om man helt plötsligt behöver använda den i ett step pass...
Sen blev jag nog lite snuvig. Och fick lite huvudvärk. Och behövde jobba över. Och gå på nåt möte. Och fika. Och städa. Ja ni förstår.

Nu har det gått över ett halvår och min träningskompis (mamma) har börjat ifrågasätta detta.
-Hörredudu Pernilla! I din ålder behöver man verkligen röra på sig...
Hur säger man emot en hurtig 63-åring?

Hur som helst kan jag köpa träningskortet förmånligt genom mitt jobb men kruxet är att då dras hela beloppet på en lön.
Lite irriterat efter ytterligar påhopp fräser jag att det passar inte så bra just nu. JAG ÄR JU INTE MILJONÄR DIREKT!!
Mina föräldrar försvinner ut i köket och viskar lite. Och kommer med den perfekta lösningen enligt dem.
-Vi betalar ditt träningskort så kan du betala av till oss!!!

Zznark. Dååååligt.

Å hon tog av sig sin kavaj...

Jag har en förmåga att slarva bort kavajer.
Första gången var efter en 30-års fest (såklart). Jag visste att jag hängt in den i garderoben men när jag kom hem var den borta. Helt ny och väldigt kostsam för min lilla plånbok.
Den var så viktig att jag stolpade tillbaka till krogen och bad den stackars tjejen att titta lite nogrannare. Bland 1 miljard jackor.
Hon himlade med ögonen och jag såg hur hon tänkte : JÄVLA PUCKO!
Serviceminded som hon var tog hon mitt nummer. Och ringde efter en kvart.
En ordningsvakt hade hittat den på Gågatan en bit bort...
Uppenbarligen har jag haft den på ryggen innanför jackan...

Gång nr 2 glömde jag en hos en vän. Han försökte få mig att hämta den men jag glömde och glömde. Tillslut la han den i sin bil och åkte runt med den i ett halvår. Det höll på att sluta i katastrof.
En dag skjutsade han en arbetskamrat som lyckades få med den när han tog sina grejor från baksätet.
Sen hittade hans fru den...
Det hela slutade med att M var så trött på den att han med min tillåtelse lämnade den i en klädinsamling.

Nr 3. Glömde kavaj på Kallfors för 1 år sedan. Tyckte det var så pinsamt att ringa och fråga efter den så jag struntade i det. Meeeeeen...igår när jag letade efter en väska i en garderob jag ALDRIG tittar i, där längst in ihopknöglad hittar jag kavajen. Hur i helsike hamnade den där???

Jag får helt enkelt ta på mig en overall när jag går bort så jag inte har några lösa delar att lägga bort...

Jag fick i uppdrag av Mary att välja tisdagens PreSpringparty låt. Här blir det ingen mjukstart utan det är all in med en gång! Det finns inget annat sätt för mig.

Inte ny men väldi humörhöjare.

Hjärnbrist.

Kan ni förstå mitt problem när ni ser denna?

Alltså, jag släcker och tänder flera gånger när jag ska stänga av manicken. Vem bestämmer att ett eluttag ska sitta mitt på väggen?? En kille tror jag.

Sen något helt annat. Foton från lördagens fest. Detta var mitt bästa:

Jag är sämst. Tillochmed lite waste of space.

Varning! Seriös skrift!

Här kommer något som inte kommer vara vanligt på denna sida. Ett seriöst inlägg.

Jag ska ju på 40-års fest ikväll och jag satt och tänkte på hur jag lärt känna alla som kommer.

Ibland är jag inte helt nöjd med mitt yrkesval eftersom jag egentligen ville bli något helt annat, men ibland tar livet en annan väg.
Det började en höstdag i slutet av 80-talet när jag fick min praoplacering. Detta ledde till ett extrajobb som förde mig vidare till en fastanställning.
Här  lärde jag känna några av mina finast vänner! Sen lärde jag känna deras finast vänner! Och deras sambosar. Och sambosarnas vänner. Och föräldrar. Och syskon.

Nu när vi är äldre kanske vi inte umgås lika tight som förut men vi hittar alltid tillbaka till varandra. Och ingen gnäller över varför man inte hört av sig på ett tag. Vi fortsätter där vi var och glädjs över att få träffas igen.

Tänk om jag fått praoa på något annat ställe, hur hade mitt liv sett ut då?? Obehaglig tanke.

Jag har ett annat vängäng också. Men när jag tänker efter så finns det ju länkar in i det första gänget.
Vilken himla tur för dem vill jag inte heller vara utan!

Nu blev jag sentimental och ögonen är blanka.

Ha en fin dag alla FINA!!!

Kan jag ta med detta mästerverk?

Imorgon ska jag på fest hos Knas-Pange. Han ser ut så här..

´..när han har 2 ölburkar i öronen. Lite mörkt men han vill nog vara anonym.

Jag funderade på om man kanske skulle ta med en blomma. Så jag textade Märtan och frågade om jag skulle ta med en. En som jag har hemma.
När hon fick bilden på den tyckte hon att jag lyckats väldigt bra den här gången.

Den är så lyckad att kanske, kanske om Bo Rappne läser detta så kan jag kanske få ett jobb erbjudande. Ett lyft för Ulriksdals Trädgård tyckte Märtan.

Här kommer ytterligare ett arbetsprov:

Kanske kan jag få vara med i "Äntligen hemma"....the Retard Edition.

Nu ska jag gå å göra hjärt- och lungräddning. Eller så hivar jag dem. Eller så tittar jag åt ett annat håll.

Det man inte ser finns inte.

Jag borde ta tag i den här..

...herrejösses strykhögen.
Men jag kör Tysken på den. Jag tittar helt enkelt åt ett annat håll.
Varför göra något idag som man kan göra nån annan gång?

Nä, jag går och lägger mig å hatar på soffan ett tag istället. Där ska jag hata att det är sol när jag vill hata. Det är mycket lättare att hata när det regnar.

Adjö.

Grattis eller?

Idag är det exakt 25 år och 5 månader kvar till jag blir pensionist. Det har jag velat bli i 10 år.
Vet någon när man kan gå i förtidspension?

Om det inte går ännu så har jag ett par grejor jag skulle kunna tänka mig att pyssla med.

• Konduktör på Tvärbanan. Det verkar så fint att få åka omkring på Lilla Essingen. Och så kan jag prata med gamla farbröder & tanter hela dagarna.
• Kö- och sorteringssamordnare på Tvetatippen. Där kan man lagligt utan att skämmas skrika:

 DU GJORDE FEL NU!!!

Eller så får jag fortsätta med det jag gör idag 25 år till...för hemmafru är inget vidare alternativ för mig.
Dels för att jag är sämst på husmors/hemmafix göromål. Å sen är jag ju ingen fru.

Hej då

Dagens outfit...

...har jag valt alldeles själv.

I mörkret kan man lätt tro. Jag orkade iaf byta från pyjamasbyxorna till ett ännu fulare par. Med hål i ändan.
Jag brukar tänka att jag ändå inte kommer träffa på någon så tidigt på morgonen.
Men glömmer att jag ska gå hem när det är en väldi massa folk i rörelse.
Idag hade jag tur, den enda jag träffade var ett berusad herre utanför Apoteket Röda Näsan.

Husmor kan nån annan vara...

Om någon såg mig kånka omkring på den här idag...

...var inte oroliga. Den är inte min. Jag har köpt ut den till min låtsas-lillesyrras lillesyrra. (Fast min låtsas-lillesyrra är mer som min låtsas-storesyrra för hon får alltid se till att jag klarar mig här i livet)

Om ni känner mig så vet ni varför den inte kan vara min.

För något år sen frågade min mamma mig om jag ville ha en kasse med äpplen som hon pallat hos sin syster.
Mycket förvånat frågade jag:
-Vad ska jag med dem till???
-Göra äppelmos såklart! sa mamma.
-Ursäkta, sa jag, känner inte du mig??

Hur som helst ska jag laga middag nu. Hälla upp lite ostbågar i en skål alltså.

Trevlig skitmåndag på er.

Bla blaa blaaaaaaaa...

Jag spinner vidare på "Jävla fredagsmys" och går vidare till Jävla fredagsfika.

Igår sprang jag på en gammal arbetskamrat. Han är alltså inte gammal utan han jobbar på mitt förra jobb. Och honom tycker jag om.Det kan vara bra att veta när ni läser resten.Hur som helst kom jag att tänka på våra fredagsfikor/möten.

Det var alltid samma sak. Samma gamla trasiga pepparkakor. Samma gamla gubbar. Samma gamla prat.
"Bla bla bla, tidsramar, bla bla bla, kalkyler, bla bla bla, projektering, blaaaaa blllaaaa blaaaaaaaaaaaa."
En dag fick jag nog när en timme passerat och de bara talat överhuvudet på mig(om enligt mig oviktiga saker) som var enda tjej i gubbväldet.  Efter att ha suttit och vickat på stolen, pillat i håret och inombords eldat upp mig reste jag häftigt på mig och tog tag i bordsskivan:

-Jag har faktiskt viktigare saker för mig än det här!! Så jag tänker gå hem nu.  Punkt.

Förvånat tittar alla "casual friday" klädda herrar på mig. ( och jag hade missupfattat det där och var alltid uppklädd till tänderna med klikeliklackdojjor på fredagar).

-Jaha, vad ska du göra då ?säger chefen.
-Det är faktiskt danskt bröllop på tv kl 16, så jag har lite bråttom. Trevlig helg!

Jag orkar inte ens tänka på vad de sa när jag gått men det skiter jag i för jag var ju redan uppsagd.

Möten utan agenda = skit

Jävla fredagsmys!

Här skulle man ha det lite trevligt för sig själv efter en sjuhelvetes jobbig men bra dag på jobbet.
Fredagsmys skulle det bli. Med tacos, läsk, lakrits, choklad och givetvis ostmaskar.

Det började bra med en mjuk lök och mögliga tomater. Skitsamma.

När jag väl sätter mig och börjar kladda så ringer mobilen. Skitsamma.
Sen ringer hemtelefonen. Skitsamma. Eller?
Sen ringer mobilen igen. Nu börjar jag bli stressad.
Det är då olyckan är framme.
Det dära jäkla  trekantiga nachochipset ställer sig på tvären i munnen. Och skär upp en rejäl bit av gomen.
Jag kan berätta att det blöder satan. Nu är jag fan förlamad och kan inte äta nåt mer idag.

Jävla fredagsmys.

Det man väljer att inte komma ihåg har man väl aldrig lovat!?

Jag har ett problem. Ett herrejösses problem.

En dag för några år sen diskuterade jag och Märtan bröllop. Jag undrade om hon och H skulle gifta sig nån gång. Det vet jag inte, säger hon.
Lite snabbt och ogenomtänkt lovade jag dyrt och heligt att om detta inträffar så ska jag sjunga på festen.
En sång jag inte tål...
http://www.youtube.com/watch?v=CU5wo2lq_xg

Jag kan inte sjunga. Jag kan inte ens nynna.
De enda tillfället jag låtsassjunger är Ja må hon leva & Nationalsången.

Jag kommer behöva detdära Kinahålet igen.

Arsle också.

Var är det där hålet som leder till Kina när man behöver det?

En dag i på semestern läser mamma en annons i en lokaltidning.
Det ska vara "traktorsightseeing" tur/retur från plats A med fika på hembygdsgården på plats B. Man skulle träffas vid turistbyrån vid plats A.
Mamma ringer till turistbyrån och frågar vilken tid det startar eftersom detta inte står i tidningen. Där säger man att det inte är turistbyrån som anordnar detta men de har hört att det ska vara vid 10.
Redan här skulle vi ha börjat ana oråd.

När vi kommer dit står det 3 traktorer där, varav en har skrinda. Vi går fram och presenterar oss och frågar vad det kostar. Bonden vi talar med säger att det är gratis. Mamma frågar om det är säkert och bonden Ola svarar att lite bensinpengar kan ju gå bra.
Sen kommer en skrinda till full med folk och alla verkar känna varandra. Konstigt.

Hursomhelst åker vi iväg och efter ett tag svänger vi in på en grusväg där ca 15 traktorer till står och väntar. Även dessa känner varandra. Obehagligt.
Sen bär det av in i djupaste skogarna där vi under vägen har en "tipspromenad" och några stopp där en påläst bonde berättar gamla historier om gårdarna.

Helt plötsligt stannar hela gänget i en glänta där alla stiger av. Ledaren basunerar ut att "Nu är det fika".
Svettningarna börjar komma. Skulle vi inte fika på hembygdsgården?
Alla tar fram sina avancerade fikakorgar och börjar äta.
Då slår insikten ner i mig med dunder å brak. Vi är ta mig tusan i ett slutet sällskap.

Det är då vi undrade var det stora hålet var som vi omgående ville försvinna ner i var?!

När den hemska fikastunden är över åker vi vidare och vi håller på att dö av skam. Snart kommer vi till hembygdsgården och tipsraden ska lämnas in. Vi säger till varandra att det värsta som skulle kunna hända nu är att någon av oss vann. Hu, hemska tanke...
Vi fikar, en lokal pensionärsgrupp sjunger 58 sånger och sen är det prisutdelning...
Bonden Håkan stiger upp på scenen och tillkännager  vinnaren av den prestigefyllda frågesporten.
- Och vinnaren är PERNILLA!!!!
All färg försvinner från mitt ansikte och jag lommar mot scenen...
Nånstanns i  bakgrunden hör jag;
-Och tvåa är R.....!!!! (Min pappa)
Var är det där jävla HÅLET???

Sen bär det av tillbaka. Det börjar ösregna. Där sitter vi 3 ihopkrupna bland höbalarna och känner oss som om vi sålt smöret och tappat pengarna.
Då utbrister mamma.
-Det här känns som utvandrarna!!

Som på en given signal börjar jag högt och vackert skråla : "ÅÅÅ KRISTINA GULDET BLEV TILL SAAAAAND!!"
Sen kunde jag inte sluta skratta förens vi plötsligt svängde upp på Bonden-Håkans gård...
Men vad fan! Ska aldrig denna mardröm ta slut. Vad ska vi göra här???
Alla småpratar (utom vi) i evigheter och tillslut kommer Håkan fram och frågar hur vi känner bonden-Ola. Då berättar mamma hela historien om hur vi hamnade här. Håkan är snäll och säger att det bara var roligt att vi var med medans vi står med blossande kinder.

Sen får vi äntligen åka tillbaka till turistbyrån. Då hade vi varit ute i 9 timmar...
Behöver jag tillägga att detta var en av de mest pinsamma grejjor jag varit med om...

Ridå. 

Dålig människa?

Ibland får tragiska/hemska händelser motsatt effekt på mig. Jag skrattar hejdlöst och kan inte sluta.
Jag vet, det är hemskt men man måste få se det komiska i vissa situationer.

Som i förra veckan på Rv 47. På denna sträcka är det 1 fil i båda riktningar med räcken vid kanterna och i mitten.

Från ena hållet kommer en lastbil med släp.
Från andra hållet 16 vildsvin trippandes på rad. Som i mitt huvud ser ut som Gryningspatrullen med Överste Hathi i spetsen.
Och naturligtvis är de på samma sida av vägen.
Smackelibang x 16 säger det när lastbilen möter vildsvinen.
Sen ligger alla 16 på rygg i diket. Så här kunde det sett ut:

(fast det här är en trött grävling som firat Valborg i P-hagen)

Naturligtvis så dog jag nästan när mina föräldrar berättade detta. Sen krävde jag att vi skulle åka å titta på eländet.
Jag fick dock hejda mig tills vi hade vägarna förbi. Där låg några kvar, uppblåsta som ballonger med klövarna i vädret.

Om någon undrar så gick det bra för chauffören.

Hej då.

Lotta är bäst!

Jag har varit på fest!
Kanske världens bästa.
Den kan jag aldrig slå, för Lotta är världens bästa festfixare!!!!

Lotta!!! Hjärta dig!!!!

Maroon 5 - Moves Like Jagger ft. Christina Aguilera

Man blir lite glad på nåt sätt.

Klänningar...

...har jag i massor. Som jag aldrig använder. Jag gillar inte klänningar.
Eller rättare sagt jag gillar inte mina ben. Dom är som 2 trästockar med två kuddar vid knäna.
Ändå har jag köpt en till.
Varför? Jo jag ska på fest ikväll och tänkte att jag behöver något nytt. Fast ingen mer än botten av byrålådan sett alla de andra som jag har.

Så här ser den ut

Fast jag tror att jag kommer känna mig bekvämare så här

Om jag sen går med lite lätt böjda knän så kommer inget av benen från helvetet synas.

Living on the edge.

Jag är högröd i ansiktet och stel som en okokt lutfisk.
Hjärtat rusar och det flimrar framför ögonen.
Jag har kört 30 mil i monsunregn.
När jag kommit till Nyköping dångar det till i instrumentpanelen högre än en kyrkklocka kl 11 en söndag.
Jag stelnar till och sätter mig spikrakt upp med huvudet i taket. Va fan?
Jaha, jag behöver tydligen tanka snart men hur snart är frågan?
Min första tanke är att ringa min livlina och fråga hur långt jag kan köra, men kommer snart på en annan briljant idé. Jag kör fort, fortare än fortast för då kommer jag hinna längre än om jag kör laglydigt innan bensinen tar slut..
Sen börjar Steven Tyler skråla "Living on the edge" i mitt huvud.
Nä äventyrligare än så är inte jag, men jag tycker iaf att jag var modig.

Sen undrar jag över en helt annan sak. Rubriker i tidningar. Man kan lätt missförstå dem. Som tex "Man skjuten i centrala Helsingborg". Var på kroppen sitter centrala Helsingborg?

Klart slut

Autosvar

Jag har ledigt och återkommer i slutet av veckan.
Vid akuta frågor, fråga någon annan.

Mvh Personalen

Är det verkligen möjligt...

...att en människa som snart är 40 inte kan simma ordentligt?
Ja så är det faktiskt.
Jag kunde det fram till jag började i trean. Hjälpligt iaf. Sen skrämde "badtanterna" livet ur mig.
Ni vet de där gråhåriga, 100-åriga tanterna som kom farandes med en sprayflaska och barskt frågade:
-Är det någon som har fotvårtor? Och sen tröck ner badmössan över ens torra hår så att tårarna rann.

Efter det vägrade jag bada.

Sen när jag i vuxen ålder kom på att jag ville bli polis var jag ju tvungen att ta tag i problemet.
Jag gick på vuxensimskola i en termin utan resultat. Hur mycket jag än försökte så kom jag inte framåt, bara bakåt.
Sen försökte Vicki ta tag i mitt simmande och släpade med mig till Sydpoolen. På nåt vis lyckades hon övertala badvakterna att släppa in oss i äventyrsbadet fast det var stängt.
Det gick också åt helvete.

Idag kom jag på lösningen på problemet. Synd att jag inte gjorde det för 15 år sen.
Jag hade ju kunnat bli polis i Afrika. I nåt ökenland.

Nu så..

Utsikt från vår hytt. Eller inte. Men en målning på väggen iaf. För solen var nån annanstans.

Fina flickor sjunger Fångad av en stormvind.

Jan Stenbäck & Pantalong-kvinnan

Den oerhört roliga guldknappen.

Jan Stenbeck & Guldknappar

Tillbaka igen.
Och det är inte bara vi som är tillbaka. Vi har träffat Jan Stenbeck. I en  jättestor blå skepparkavaj med guldknappar, backslick och crazy mycket highlights. Märkligt men han kanske inte alls är död, han bor kanske på Birka Paradise..

Något annat märkligt är alla konstiga foton jag har i telefonen. Ett foto är på en jättestor rund guldmojäng. Vi vet att det var roligt när vi tog fotot men sen....blankt. När jag vet hur jag ska få in foton här kan vi ha en gissningstävling. Eller så får jag ta en resa till för att leta efter den.

Nu fika i P-hagen eller Vinterviken som V kallar det idag eftersom det är svinkallt. Och så ska jag köpa med mig en bunt tidningar så vi slipper prata med varandra.

Adjöken.

Ålandshav. Varför?

Flickorna ska på Ålandshav idag. Jag förstår ingenting. Det var jag som föreslog trippen. Fast jag avskyr havet och att åka båt. Om det inte är en eka. För där har jag kontroll.
Är Dynamit-Harry och jag samma person? Ni vet; NÄÄÄ INTE HAVET! Och att jag måste bli mutad med öl för att gå på.
Och imorgon när jag vaknar kommer jag tycka att resan hem är världens lääängsta.

Hur ska det gå? Vi vill se.

Skepp ohoj!

Premiär för Ska det vara så här?!

Läskigt men nu är dagen D här. Dagen jag våndats för men ändå längtat lite efter.
Funderat länge på detta men aldrig tagit tag i det. Men nu jäklar känner jag mig laddad! Nu ska här delas med sig av allt konstigt som rör sig i mitt överfulla huvud.

Här kommer ni få läsa om oftast inte helt igenomtänkta funderingar och handlingar. Men det bjuder jag på.

Just idag är jag lite trög eftersom jag fortfarande är något rosémarinerad från i lördags...och imorgon ska jag starta en ölmarinering som kommer ske på Ålandshav.

Vi hörs!!