Walk of shame

Idag ska jag pyssla med lite frivillighetsarbete. Och då kom jag att tänka på det här:

På ett volontärmöte förra hösten satt jag bredvid en polis som jag fick en känsla av att jag hade sett nån gång förut. Funderade och funderade och funderade. Som Professor Balthazar fast utan att gå.
Sen kom blixten! Jäklarns också, ingen bra blixt var det.

Ett halvår tidigare hade jag varit ute på Staden en kväll. Kom hem sent (eller tidigt välj själv vad det ska kallas). När jag lagt mig och slutit mina blå ringer det plötsligt i hemtelefonen.
Yrvaket sätter jag mig upp och försöker fatta vad som händer. Får tag i telefonen och ser att det är ett dolt nummer.
Den enda jag känner med dolt nummer är min pappa så jag tänker: Har jag lyckats ringa upp dem utan att jag vet om det igen???
Svarar kraxigt:
-Det är Pernilla.
-Det var från Polisen; säger en myndig stämma. Väckte jag dig??
-Nej då! ( varför svarade jag så? Vad brukar man syssla med mitt i natten? Långkok eller?
-Jag undrar om du saknar något? säger han
Jag var på vippen att räkna upp en massa saker jag saknar, men den här gången tänkte jag till innan jag öppnade munnen.
-Ööööhhh, när du säger så där så kanske jag saknar min plånbok??? (för det kunde ju inte vara nycklarna eftersom jag var hemma)
-Just precis säger han. Du glömde den i taxin. Jag ville bara tala om det för dig så du slipper få panik imorgon.
-Åååå tack så mycket! Då kommer jag och hämtar den imorgon. Vi ses!!
Vaddå vi ses? I´m stupid.

Sen fick jag göra en "Walk of shame" till polisstationen.Plingade på och  fick träffa en polis.
-Hej jag skulle hämta min plånbok....säger jag och tittar ner i golvet.
Han hämtar den och fiskar upp mitt körkort och jämför bilden mot mig live. Han rynkar lite på pannan och jag säger:
-Jag ser lite tröttare ut än på bilden va?
-Och blekare säger han.

Och detta var polisen jag satt bredvid på mötet. Dumstrut på.

Multitasking..

...är inget för mig.
Jag glömde bort att jag höll på att laga mat.

För jag hade fullt upp med att facebooka. Dålig kombo.
Gordon Ramsey skulle inte gilla mig. Kossa är nog det vackraste han skulle kalla mig.

Kitty Drew

Ni kanske tror att varje dag i mitt liv är ett fullständigt kaos med märkliga händelser och uttalanden.
Så är det inte.
Men många saker som händer kopplar jag till något annat jag varit med om. Så om det är ok med er så kommer jag ibland återberätta gamla anekdoter. Ok??

Idag var C & jag inblandade i en oxfilétjuvjakt. Vi följde efter personen överallt och låtsasjobbade med alla möjliga hittepåuppgifter. Vi kunde lika gärna haft lösnäsa och mustasch. Så uppenbara var vi.
Hur som helst dumpade personen oxfilén innan vi hann se det, så när jag bad personen visa sin väska fanns den ju inte där. Men vi hittade den sen.
Hursom helst var detta ett lyckat uppdrag.

En dålig iakttagelse gjorde jag däremot för ett år sen.
En man kommer fram vid lösviktsgodiset och stoppar något i munnen.
Snabb i truten som jag ibland är säger jag barskt:
-Du vet väl att man måste betala innan man äter?
Då tar han ut det han stoppade in i munnen och visar mig detta i närbild....



Hej Clown kan man säga om detta infall.

Facit.

Här kommer facit från Springparty 2011...

Det började bra med fina flickor.

Sen blev det bordsbön med pastor Mats eftersom pastor Patrik inte var med detta år.

Sen av någon anledning som jag ALDRIG varit med om så köade alla ordentligt i en rad för att få köpa avec i baren. Då bröt jag ihop...

      

Sedan  började kontanterna ta slut och vilken tur att det var så väl ordnat att det fanns en bankomat där på golfklubben...

...eller?

Nähä. Men det var värt ett försök.

Sen blev det dans och pastor Mats var i farten igen och försökte ge oss syndernas förlåtelse..

...till tonerna av Dr Alban. Sing Halleluhja..

Sen kom "Aj löve jo" stadiet.

                                                                                                                                                                                                  

Sen dansade vi lite till och pratade om saker ingen kommer ihåg.

Å sen kollade vi att ingen slocknat på parkeringen...

The End

Nu får det vara nog! Ja det får det!

Jag känner mig mer sänkt än Kursk. Så uppdatering från Springparty får vänta. Tills jag orkar koppla sladden från kameran till datorn. Jag orkar inte ens titta på korten för då får jag huvudvärk.

Jag brukar för det mesta tänka lite snabbt på jobbet, men inte idag.
Vi diskuterade hur många truckar vi skulle behålla och kom in på dieseltrucken.
Min första fråga var vi skulle ha den parkerad.
När vi rett ut det var min följdfråga;
- Var tänkte ni att vi skulle sätta laddaren då????
De andra 4 tittade lite konstigt på mig. Det tar en stund innan mina tankar hinner samla sig.
Hmmm, ja just det. Man tankar den med diesel.
Precis som en bil.

Nu ställer jag min hjärna på viloläge resten av dagen.

Tack å hej.

Starstruck

Vicki jobbade på Kristallen igår.
Jag ringde idag dels för att fråga hur det gått och dels ville jag ha kändisskvaller.
Det jag glömde bort är att Vicki är suuuuuperdålig på namn. Men person nämnde hon att hon sett.
Ola-Conny. ?????? Varför?
Vi har nu bestämt att vi ska ses med ett gäng skvallertidningar där hon kan friska upp minnet.

Jag älskar kändisskvaller. Jag är ytlig. Jag vet.
Vill också ha ett jobb/liv där man dagligen ser kändisar.Men det är svårt när man endast rör sig mellan hemmet och jobbet.

Den kändaste personen jag pratat med på jobbet är...

...Carl Lidbom.
Jag sålde en dammsugare till honom.
Fast jag visste inte först att det var han förrens jag frågat efter id-kort när han skulle betala med check.
Och jag tror att han var en person som skulle ha kunnat ställa till med en scen.
-VET DU INTE VEM JAG ÄR!!!!

Sen har jag häslat på Anna Mannheimer på Pressbyrån på Göteborgs central. Henne känner jag inte.

Sveriges Arsle.

Ofta eller egentligen alltid så drar jag på saker som ska göras.
Jag MÅSTE göra allt i sista sekunden men levererar för det mesta.
För jag lever efter devisen "Det ordnar sig" (fråga spanjoren på mitt jobb)

Men alldeles nyss var jag på vippen att göra något direkt. Och det hade kunnat straffa sig.

Vi ska åka på 30-års fest hos min fina Åsa. Hon bor i Sveriges Arsle. Där det bästa är Stockholms tåget.
Jag fick i uppdrag att klicka hem tågbiljetterna. Hittade en hyfsat billig resa ner och en något dyrare hem. Men ändå överkomligt.
Snabb på knapparna klickade jag och grejade. Sen började jag kolla lite nogrannare. Och det var en jäklarns tur.
Jag hade bokat hemresan samma dag som vi skulle dit. Innan vi kommit fram. Bra där idiot!

Iaf. Jag är lite nervös inför festen. Det finns en person jag är lite orolig över att han kommer. Han är fotbollsspelare och jag har många ouppklarade frågor angående en fruktkorg till en förbundskapten (eller vad han var)
Ingen alkohol till mig. Tack.

Anledningen till mitt avsky för staden i fråga kan vi ta en annan gång men det har med ett trist avsked att göra.

So long