Mitt träningskort gick ut i mitten på februari.(det var inte precis utslitet) Just innan jag skulle operera min hand.
Tänkte att det inte var någon idé att förlänga det just då eftersom jag ändå skulle vara sjukskriven i 4 veckor. När sjukskrivning var över tänkte jag att det nog inte var lämpligt att anstränga handen mer än nödvändigt. Ja, man vet ju aldrig om man helt plötsligt behöver använda den i ett step pass...
Sen blev jag nog lite snuvig. Och fick lite huvudvärk. Och behövde jobba över. Och gå på nåt möte. Och fika. Och städa. Ja ni förstår.
Nu har det gått över ett halvår och min träningskompis (mamma) har börjat ifrågasätta detta.
-Hörredudu Pernilla! I din ålder behöver man verkligen röra på sig...
Hur säger man emot en hurtig 63-åring?
Hur som helst kan jag köpa träningskortet förmånligt genom mitt jobb men kruxet är att då dras hela beloppet på en lön.
Lite irriterat efter ytterligar påhopp fräser jag att det passar inte så bra just nu. JAG ÄR JU INTE MILJONÄR DIREKT!!
Mina föräldrar försvinner ut i köket och viskar lite. Och kommer med den perfekta lösningen enligt dem.
-Vi betalar ditt träningskort så kan du betala av till oss!!!
Zznark. Dååååligt.
Underbara föräldrar som hjälper både din hälsa och ekonomi! Det är bara att tacka och ta emot.
SvaraRaderaAnnars har vi autogiro på Friskis.
Jag tycker att både du och din mamma ska komma över till Friskis så kan vi träna ihop som på den gamla goda tiden!:o)
SvaraRadera/Camilla
Förövrigt så är ju din mamma och pappa några av de bästa mammorna och papporna!
Jag vet. Men det är en dotters plikt att klaga.
SvaraRadera