Varning! Seriös skrift!

Här kommer något som inte kommer vara vanligt på denna sida. Ett seriöst inlägg.

Jag ska ju på 40-års fest ikväll och jag satt och tänkte på hur jag lärt känna alla som kommer.

Ibland är jag inte helt nöjd med mitt yrkesval eftersom jag egentligen ville bli något helt annat, men ibland tar livet en annan väg.
Det började en höstdag i slutet av 80-talet när jag fick min praoplacering. Detta ledde till ett extrajobb som förde mig vidare till en fastanställning.
Här  lärde jag känna några av mina finast vänner! Sen lärde jag känna deras finast vänner! Och deras sambosar. Och sambosarnas vänner. Och föräldrar. Och syskon.

Nu när vi är äldre kanske vi inte umgås lika tight som förut men vi hittar alltid tillbaka till varandra. Och ingen gnäller över varför man inte hört av sig på ett tag. Vi fortsätter där vi var och glädjs över att få träffas igen.

Tänk om jag fått praoa på något annat ställe, hur hade mitt liv sett ut då?? Obehaglig tanke.

Jag har ett annat vängäng också. Men när jag tänker efter så finns det ju länkar in i det första gänget.
Vilken himla tur för dem vill jag inte heller vara utan!

Nu blev jag sentimental och ögonen är blanka.

Ha en fin dag alla FINA!!!