Grattis eller?

Idag är det exakt 25 år och 5 månader kvar till jag blir pensionist. Det har jag velat bli i 10 år.
Vet någon när man kan gå i förtidspension?

Om det inte går ännu så har jag ett par grejor jag skulle kunna tänka mig att pyssla med.

• Konduktör på Tvärbanan. Det verkar så fint att få åka omkring på Lilla Essingen. Och så kan jag prata med gamla farbröder & tanter hela dagarna.
• Kö- och sorteringssamordnare på Tvetatippen. Där kan man lagligt utan att skämmas skrika:

 DU GJORDE FEL NU!!!

Eller så får jag fortsätta med det jag gör idag 25 år till...för hemmafru är inget vidare alternativ för mig.
Dels för att jag är sämst på husmors/hemmafix göromål. Å sen är jag ju ingen fru.

Hej då

Dagens outfit...

...har jag valt alldeles själv.

I mörkret kan man lätt tro. Jag orkade iaf byta från pyjamasbyxorna till ett ännu fulare par. Med hål i ändan.
Jag brukar tänka att jag ändå inte kommer träffa på någon så tidigt på morgonen.
Men glömmer att jag ska gå hem när det är en väldi massa folk i rörelse.
Idag hade jag tur, den enda jag träffade var ett berusad herre utanför Apoteket Röda Näsan.

Husmor kan nån annan vara...

Om någon såg mig kånka omkring på den här idag...

...var inte oroliga. Den är inte min. Jag har köpt ut den till min låtsas-lillesyrras lillesyrra. (Fast min låtsas-lillesyrra är mer som min låtsas-storesyrra för hon får alltid se till att jag klarar mig här i livet)

Om ni känner mig så vet ni varför den inte kan vara min.

För något år sen frågade min mamma mig om jag ville ha en kasse med äpplen som hon pallat hos sin syster.
Mycket förvånat frågade jag:
-Vad ska jag med dem till???
-Göra äppelmos såklart! sa mamma.
-Ursäkta, sa jag, känner inte du mig??

Hur som helst ska jag laga middag nu. Hälla upp lite ostbågar i en skål alltså.

Trevlig skitmåndag på er.

Bla blaa blaaaaaaaa...

Jag spinner vidare på "Jävla fredagsmys" och går vidare till Jävla fredagsfika.

Igår sprang jag på en gammal arbetskamrat. Han är alltså inte gammal utan han jobbar på mitt förra jobb. Och honom tycker jag om.Det kan vara bra att veta när ni läser resten.Hur som helst kom jag att tänka på våra fredagsfikor/möten.

Det var alltid samma sak. Samma gamla trasiga pepparkakor. Samma gamla gubbar. Samma gamla prat.
"Bla bla bla, tidsramar, bla bla bla, kalkyler, bla bla bla, projektering, blaaaaa blllaaaa blaaaaaaaaaaaa."
En dag fick jag nog när en timme passerat och de bara talat överhuvudet på mig(om enligt mig oviktiga saker) som var enda tjej i gubbväldet.  Efter att ha suttit och vickat på stolen, pillat i håret och inombords eldat upp mig reste jag häftigt på mig och tog tag i bordsskivan:

-Jag har faktiskt viktigare saker för mig än det här!! Så jag tänker gå hem nu.  Punkt.

Förvånat tittar alla "casual friday" klädda herrar på mig. ( och jag hade missupfattat det där och var alltid uppklädd till tänderna med klikeliklackdojjor på fredagar).

-Jaha, vad ska du göra då ?säger chefen.
-Det är faktiskt danskt bröllop på tv kl 16, så jag har lite bråttom. Trevlig helg!

Jag orkar inte ens tänka på vad de sa när jag gått men det skiter jag i för jag var ju redan uppsagd.

Möten utan agenda = skit

Jävla fredagsmys!

Här skulle man ha det lite trevligt för sig själv efter en sjuhelvetes jobbig men bra dag på jobbet.
Fredagsmys skulle det bli. Med tacos, läsk, lakrits, choklad och givetvis ostmaskar.

Det började bra med en mjuk lök och mögliga tomater. Skitsamma.

När jag väl sätter mig och börjar kladda så ringer mobilen. Skitsamma.
Sen ringer hemtelefonen. Skitsamma. Eller?
Sen ringer mobilen igen. Nu börjar jag bli stressad.
Det är då olyckan är framme.
Det dära jäkla  trekantiga nachochipset ställer sig på tvären i munnen. Och skär upp en rejäl bit av gomen.
Jag kan berätta att det blöder satan. Nu är jag fan förlamad och kan inte äta nåt mer idag.

Jävla fredagsmys.

Det man väljer att inte komma ihåg har man väl aldrig lovat!?

Jag har ett problem. Ett herrejösses problem.

En dag för några år sen diskuterade jag och Märtan bröllop. Jag undrade om hon och H skulle gifta sig nån gång. Det vet jag inte, säger hon.
Lite snabbt och ogenomtänkt lovade jag dyrt och heligt att om detta inträffar så ska jag sjunga på festen.
En sång jag inte tål...
http://www.youtube.com/watch?v=CU5wo2lq_xg

Jag kan inte sjunga. Jag kan inte ens nynna.
De enda tillfället jag låtsassjunger är Ja må hon leva & Nationalsången.

Jag kommer behöva detdära Kinahålet igen.

Arsle också.

Var är det där hålet som leder till Kina när man behöver det?

En dag i på semestern läser mamma en annons i en lokaltidning.
Det ska vara "traktorsightseeing" tur/retur från plats A med fika på hembygdsgården på plats B. Man skulle träffas vid turistbyrån vid plats A.
Mamma ringer till turistbyrån och frågar vilken tid det startar eftersom detta inte står i tidningen. Där säger man att det inte är turistbyrån som anordnar detta men de har hört att det ska vara vid 10.
Redan här skulle vi ha börjat ana oråd.

När vi kommer dit står det 3 traktorer där, varav en har skrinda. Vi går fram och presenterar oss och frågar vad det kostar. Bonden vi talar med säger att det är gratis. Mamma frågar om det är säkert och bonden Ola svarar att lite bensinpengar kan ju gå bra.
Sen kommer en skrinda till full med folk och alla verkar känna varandra. Konstigt.

Hursomhelst åker vi iväg och efter ett tag svänger vi in på en grusväg där ca 15 traktorer till står och väntar. Även dessa känner varandra. Obehagligt.
Sen bär det av in i djupaste skogarna där vi under vägen har en "tipspromenad" och några stopp där en påläst bonde berättar gamla historier om gårdarna.

Helt plötsligt stannar hela gänget i en glänta där alla stiger av. Ledaren basunerar ut att "Nu är det fika".
Svettningarna börjar komma. Skulle vi inte fika på hembygdsgården?
Alla tar fram sina avancerade fikakorgar och börjar äta.
Då slår insikten ner i mig med dunder å brak. Vi är ta mig tusan i ett slutet sällskap.

Det är då vi undrade var det stora hålet var som vi omgående ville försvinna ner i var?!

När den hemska fikastunden är över åker vi vidare och vi håller på att dö av skam. Snart kommer vi till hembygdsgården och tipsraden ska lämnas in. Vi säger till varandra att det värsta som skulle kunna hända nu är att någon av oss vann. Hu, hemska tanke...
Vi fikar, en lokal pensionärsgrupp sjunger 58 sånger och sen är det prisutdelning...
Bonden Håkan stiger upp på scenen och tillkännager  vinnaren av den prestigefyllda frågesporten.
- Och vinnaren är PERNILLA!!!!
All färg försvinner från mitt ansikte och jag lommar mot scenen...
Nånstanns i  bakgrunden hör jag;
-Och tvåa är R.....!!!! (Min pappa)
Var är det där jävla HÅLET???

Sen bär det av tillbaka. Det börjar ösregna. Där sitter vi 3 ihopkrupna bland höbalarna och känner oss som om vi sålt smöret och tappat pengarna.
Då utbrister mamma.
-Det här känns som utvandrarna!!

Som på en given signal börjar jag högt och vackert skråla : "ÅÅÅ KRISTINA GULDET BLEV TILL SAAAAAND!!"
Sen kunde jag inte sluta skratta förens vi plötsligt svängde upp på Bonden-Håkans gård...
Men vad fan! Ska aldrig denna mardröm ta slut. Vad ska vi göra här???
Alla småpratar (utom vi) i evigheter och tillslut kommer Håkan fram och frågar hur vi känner bonden-Ola. Då berättar mamma hela historien om hur vi hamnade här. Håkan är snäll och säger att det bara var roligt att vi var med medans vi står med blossande kinder.

Sen får vi äntligen åka tillbaka till turistbyrån. Då hade vi varit ute i 9 timmar...
Behöver jag tillägga att detta var en av de mest pinsamma grejjor jag varit med om...

Ridå.