Zzzzzzzzzzzzzzzzzznark också.

Mitt träningskort gick ut i mitten på februari.(det var inte precis utslitet) Just innan jag skulle operera min hand.
Tänkte att det inte var någon idé att förlänga det just då eftersom jag ändå skulle vara sjukskriven i 4 veckor. När sjukskrivning var över tänkte jag att det nog inte var lämpligt att anstränga handen mer än nödvändigt. Ja, man vet ju aldrig om man helt plötsligt behöver använda den i ett step pass...
Sen blev jag nog lite snuvig. Och fick lite huvudvärk. Och behövde jobba över. Och gå på nåt möte. Och fika. Och städa. Ja ni förstår.

Nu har det gått över ett halvår och min träningskompis (mamma) har börjat ifrågasätta detta.
-Hörredudu Pernilla! I din ålder behöver man verkligen röra på sig...
Hur säger man emot en hurtig 63-åring?

Hur som helst kan jag köpa träningskortet förmånligt genom mitt jobb men kruxet är att då dras hela beloppet på en lön.
Lite irriterat efter ytterligar påhopp fräser jag att det passar inte så bra just nu. JAG ÄR JU INTE MILJONÄR DIREKT!!
Mina föräldrar försvinner ut i köket och viskar lite. Och kommer med den perfekta lösningen enligt dem.
-Vi betalar ditt träningskort så kan du betala av till oss!!!

Zznark. Dååååligt.

Å hon tog av sig sin kavaj...

Jag har en förmåga att slarva bort kavajer.
Första gången var efter en 30-års fest (såklart). Jag visste att jag hängt in den i garderoben men när jag kom hem var den borta. Helt ny och väldigt kostsam för min lilla plånbok.
Den var så viktig att jag stolpade tillbaka till krogen och bad den stackars tjejen att titta lite nogrannare. Bland 1 miljard jackor.
Hon himlade med ögonen och jag såg hur hon tänkte : JÄVLA PUCKO!
Serviceminded som hon var tog hon mitt nummer. Och ringde efter en kvart.
En ordningsvakt hade hittat den på Gågatan en bit bort...
Uppenbarligen har jag haft den på ryggen innanför jackan...

Gång nr 2 glömde jag en hos en vän. Han försökte få mig att hämta den men jag glömde och glömde. Tillslut la han den i sin bil och åkte runt med den i ett halvår. Det höll på att sluta i katastrof.
En dag skjutsade han en arbetskamrat som lyckades få med den när han tog sina grejor från baksätet.
Sen hittade hans fru den...
Det hela slutade med att M var så trött på den att han med min tillåtelse lämnade den i en klädinsamling.

Nr 3. Glömde kavaj på Kallfors för 1 år sedan. Tyckte det var så pinsamt att ringa och fråga efter den så jag struntade i det. Meeeeeen...igår när jag letade efter en väska i en garderob jag ALDRIG tittar i, där längst in ihopknöglad hittar jag kavajen. Hur i helsike hamnade den där???

Jag får helt enkelt ta på mig en overall när jag går bort så jag inte har några lösa delar att lägga bort...

Jag fick i uppdrag av Mary att välja tisdagens PreSpringparty låt. Här blir det ingen mjukstart utan det är all in med en gång! Det finns inget annat sätt för mig.

Inte ny men väldi humörhöjare.

Hjärnbrist.

Kan ni förstå mitt problem när ni ser denna?

Alltså, jag släcker och tänder flera gånger när jag ska stänga av manicken. Vem bestämmer att ett eluttag ska sitta mitt på väggen?? En kille tror jag.

Sen något helt annat. Foton från lördagens fest. Detta var mitt bästa:

Jag är sämst. Tillochmed lite waste of space.

Varning! Seriös skrift!

Här kommer något som inte kommer vara vanligt på denna sida. Ett seriöst inlägg.

Jag ska ju på 40-års fest ikväll och jag satt och tänkte på hur jag lärt känna alla som kommer.

Ibland är jag inte helt nöjd med mitt yrkesval eftersom jag egentligen ville bli något helt annat, men ibland tar livet en annan väg.
Det började en höstdag i slutet av 80-talet när jag fick min praoplacering. Detta ledde till ett extrajobb som förde mig vidare till en fastanställning.
Här  lärde jag känna några av mina finast vänner! Sen lärde jag känna deras finast vänner! Och deras sambosar. Och sambosarnas vänner. Och föräldrar. Och syskon.

Nu när vi är äldre kanske vi inte umgås lika tight som förut men vi hittar alltid tillbaka till varandra. Och ingen gnäller över varför man inte hört av sig på ett tag. Vi fortsätter där vi var och glädjs över att få träffas igen.

Tänk om jag fått praoa på något annat ställe, hur hade mitt liv sett ut då?? Obehaglig tanke.

Jag har ett annat vängäng också. Men när jag tänker efter så finns det ju länkar in i det första gänget.
Vilken himla tur för dem vill jag inte heller vara utan!

Nu blev jag sentimental och ögonen är blanka.

Ha en fin dag alla FINA!!!

Kan jag ta med detta mästerverk?

Imorgon ska jag på fest hos Knas-Pange. Han ser ut så här..

´..när han har 2 ölburkar i öronen. Lite mörkt men han vill nog vara anonym.

Jag funderade på om man kanske skulle ta med en blomma. Så jag textade Märtan och frågade om jag skulle ta med en. En som jag har hemma.
När hon fick bilden på den tyckte hon att jag lyckats väldigt bra den här gången.

Den är så lyckad att kanske, kanske om Bo Rappne läser detta så kan jag kanske få ett jobb erbjudande. Ett lyft för Ulriksdals Trädgård tyckte Märtan.

Här kommer ytterligare ett arbetsprov:

Kanske kan jag få vara med i "Äntligen hemma"....the Retard Edition.

Nu ska jag gå å göra hjärt- och lungräddning. Eller så hivar jag dem. Eller så tittar jag åt ett annat håll.

Det man inte ser finns inte.

Jag borde ta tag i den här..

...herrejösses strykhögen.
Men jag kör Tysken på den. Jag tittar helt enkelt åt ett annat håll.
Varför göra något idag som man kan göra nån annan gång?

Nä, jag går och lägger mig å hatar på soffan ett tag istället. Där ska jag hata att det är sol när jag vill hata. Det är mycket lättare att hata när det regnar.

Adjö.