Pang i bygget

Idag ska vi ut och äta för F fyllde 11 år igår. Vi ska typ på Fawlty Towers.
Sist vi var där var det ett par vid bordet bredvid som undrade vilket vin Husets Röda var.
Servitören skruvade på sig och meddelade att han skulle gå och fråga.

Efter en stund kommer han tillbaka....och hivar fram en bag-in-box.
-Det häl äl det!

Jag tror jag måste fråga samma sak idag. Bara för att.

Scrapbook på hög nivå.

Jag vill tacka Johanna för att hon vill att jag blir president!
Har bara ett litet bekymmer.
Det här med monarki, jag är tydligen royalist. Sen 1976. Då var jag 4 år...

 ...och klippte och klistrade för fullt. Och så gillade jag Demis Roussos.

Något annat jag var intresserad av var blod & död.
1977 när jag var 5 år mördades den västtyska arbetsgivarbasen Hanns-Martin Schlayer av Baader-Meinhof. Jag var besatt av denna bild eftersom jag visste att han låg död i bagageluckan.

Året därpå var det dags för ett annat mord. Den italienska politikern Aldo Moro mördades av Röda Brigaderna...

Herregud. Vilken unge jag var, lite för tidigt att vara medveten om detta. 5 år och väl insatt i terroristvärlden.
Det svajjade dock och detta var tydligen värt ett utklipp...

Roligt då, skitroligt nu!
Om någon undrar såg jag ut så här när jag började skolan vid 6 år.

Och jag har fortfarande världens största huvud.

Run Keeper

Jag powerwalkar med Vicki en gång i veckan. Den här gången hade jag laddat ner appen Run Keeper för att få reda på lite med fakta om promenaden.

Det började bra med att starta den. Plätt lätt.
Gick och var nyfiken på resultatet.
Avslutade rundan och tryckte på stopp.
Då säger kvinnan som finns i telefonen:
-Du har gått i 1 timme och 18 sekunder.
-Du har gått 0 kilometer.
-Du har bränt 0 kalorier.
-Du har 0 i puls.

Jaha. Kärring. Hon ljuger ju. Förutom tiden.

Men som tur var hade Vicki en stegräknare på sig. Som hon glömt att nollställa och inte hade en aning om vad den stod på när vi började.

Men jag tror vi förbrände mer än gruppen som stavgick utanför mig i morse. Ett gäng kvinnor där en hade kort kjol och svarta nylonstrumpbyxor på sig. Med stavarna släpandes efter sig.

Suro

Jag har inte lagt ner. Jag är bara lite småsur.
Men imorgon är jag redo igen.

Biggest size!!!!

Jag har ett lite annorlunda fredagsnöje än andra kvinnor i min ålder.
Tror jag iaf.
Jag tittar på gamla avsnitt av Top Gear. För mig är det främst ett underhållningsprogram. Inte ett motorprogram.
Det är så jäklarns roligt!
Idag visar de mitt favorit avsnitt. När gubbarna åker genom Vietnam på moped.

Jag har varit i Vietnam en gång för 7 år sedan. I Saigon. Med 40 grader och regn.
Insåg en dag att jag hade fel kläder med mig så A lotsade mig längst in i en marknad där de sålde allt.
Hittade ett par byxor som såg ut att vara i rätt storlek och köpte dem oprovade.
När vi kom till hotellet och jag provade dem fastnade de vid knäna. För små.
Vi traskar tillbaka och jag förklarar för den lilla, lilla, lilla vietnamesiskan att:
- My butt is too big!!!
Hon håller förtvivlat händerna för munnen och säger:
-Oooohhh nooooo!!! Biggest size!!!!
Jaha. Jag blev plötsligt jättedamen Ellen. Kul.

En annan inte helt vanlig händelse( i Sverige) inträffade på en lektion en dag den veckan.
En elev räcker plötsligt upp handen och vi ger henne ordet.
Då drar hon fram en gitarr som hon haft under bordet och river av en låt.
Ho Chi Mihn sången.(en gammal Vietcong sång). Alla utom vi(som står med öppna munnar) sjunger med och klappar händer.
Sen fortsatte lektionen som inget hänt.

Jag tror jag kommer ihåg hela resan. Minut för minut. För det var något som jag aldrig mer kommer uppleva.
En fantastisk resa där man fick uppleva vietnamesers vardag.

Dong.

Anna Pihl

Sen jag såg Mordkommissionen för första gången har jag varit besatt.
Besatt av Danmark och danska. Jag förstår absolut ingenting på danska, men ändå.

Detta eskalerade när vi var på Teneriffa förra våren. Vi bodde på ett hotell där vi nog var de enda svenskarna bland en miljard danskar.
Första grejen som hände var att en dansk kvinna beställde mat på danska till en stackars Manuel som inte fattade något. Hon beställde: Påååååmm frrrittts med rrrremoläääädää!

Sen berättade J att danska barn lär sig tala senare än barn i andra länder för att språket är så svårt. Sanningshalten i detta är kanske inte så hög men det var fantastiskt roligt när man låg i solstolen och drack öl..

En kväll var vi lite lata och stannade på hotellet för att äta.
Just den här kvällen var det en man som hade en ormshow. Naturligtvis måste han ta upp en kvinna på scenen som han frågar vad hon heter. Leena säger hon(tänk att hon säger det på danska)
Såklart får jag ett fnissanfall och säger till Camilla:
-Om han hade tagit upp mig på scenen hade jag sagt att jag hette...



...ANNA PIHL FÖRIHELVETE!!

Vart jag vill komma med detta? Jo det börjar en ny dansk serie idag, alldeles strax faktiskt, på SVT som heter Bron.
Förväntningarna är skyhöga!!

Is this a piece of your brain?

Jag såg ett par suuuupersnygga stövlar förr förra veckan. De var så snygga att jag inte kunde sluta tänka på dem.
Men i lördags hade ju lönen trillat in på kontot, så nu jäklar skulle de inhandlas.

Hade sett dem här i Staden men hade ett ärende i Skärholmen så jag tog en titt på Scorett där.
Provade dem igen och tänkte att de var snygga men inte såååå snygga som jag kom ihåg.
Men strunt samma de var ju ändå sjyssta. Ít´s a buy!!!

Väl hemma har jag gått och klurat på detta. Och gissa vad?
DET ÄR FEL STÖVLAR!!!

Har jag slagit i huvudet som denna dam...

....består min hjärna bara av dammtussar?

Black out

Fullständig nyhetstorka.
Tänker inte plåga er med något gammalt skräp idag. Och inte imorgon heller för då kommer jag ha en blä-dag.
Hur jag vet det? Jag ska på urnsättning och säga Hej då till lilla söta mormor.

Vi ses en annan dag.

Vaddå Japan?

Igår hamnade vi volontärer på fotbollsarenan. Inte alls mycket folk trots gratismatch.
Min ena kollega undrade hur Syrianska låg till i tabellen. Vi tittade lite undrande på honom.
Det var ju trots allt Assyriska som spelade...och det visste tom jag.

På tal om Syrianska så är jag inte alltid på det klara med vad som händer i fotbollsvärlden.
I somras säger min arbetskollega vid lunchbordet:
-Kan inte du ta min jour imorgonkväll?
-Varför då? säger jag och fortsätter läsa tidningen.
-Det är ju fotboll!!!
-Jaha. Vilka spelar dom mot?
-Mot Japan!
Jag tittar upp och fattar ingenting.
-Vaddå? Ska Syrianska spela mot Japan???

Jag var inte alls med på banan. Jag hade totalt missat att det var VM för damer...

Hej kolikok.

Walk of shame

Idag ska jag pyssla med lite frivillighetsarbete. Och då kom jag att tänka på det här:

På ett volontärmöte förra hösten satt jag bredvid en polis som jag fick en känsla av att jag hade sett nån gång förut. Funderade och funderade och funderade. Som Professor Balthazar fast utan att gå.
Sen kom blixten! Jäklarns också, ingen bra blixt var det.

Ett halvår tidigare hade jag varit ute på Staden en kväll. Kom hem sent (eller tidigt välj själv vad det ska kallas). När jag lagt mig och slutit mina blå ringer det plötsligt i hemtelefonen.
Yrvaket sätter jag mig upp och försöker fatta vad som händer. Får tag i telefonen och ser att det är ett dolt nummer.
Den enda jag känner med dolt nummer är min pappa så jag tänker: Har jag lyckats ringa upp dem utan att jag vet om det igen???
Svarar kraxigt:
-Det är Pernilla.
-Det var från Polisen; säger en myndig stämma. Väckte jag dig??
-Nej då! ( varför svarade jag så? Vad brukar man syssla med mitt i natten? Långkok eller?
-Jag undrar om du saknar något? säger han
Jag var på vippen att räkna upp en massa saker jag saknar, men den här gången tänkte jag till innan jag öppnade munnen.
-Ööööhhh, när du säger så där så kanske jag saknar min plånbok??? (för det kunde ju inte vara nycklarna eftersom jag var hemma)
-Just precis säger han. Du glömde den i taxin. Jag ville bara tala om det för dig så du slipper få panik imorgon.
-Åååå tack så mycket! Då kommer jag och hämtar den imorgon. Vi ses!!
Vaddå vi ses? I´m stupid.

Sen fick jag göra en "Walk of shame" till polisstationen.Plingade på och  fick träffa en polis.
-Hej jag skulle hämta min plånbok....säger jag och tittar ner i golvet.
Han hämtar den och fiskar upp mitt körkort och jämför bilden mot mig live. Han rynkar lite på pannan och jag säger:
-Jag ser lite tröttare ut än på bilden va?
-Och blekare säger han.

Och detta var polisen jag satt bredvid på mötet. Dumstrut på.

Multitasking..

...är inget för mig.
Jag glömde bort att jag höll på att laga mat.

För jag hade fullt upp med att facebooka. Dålig kombo.
Gordon Ramsey skulle inte gilla mig. Kossa är nog det vackraste han skulle kalla mig.

Kitty Drew

Ni kanske tror att varje dag i mitt liv är ett fullständigt kaos med märkliga händelser och uttalanden.
Så är det inte.
Men många saker som händer kopplar jag till något annat jag varit med om. Så om det är ok med er så kommer jag ibland återberätta gamla anekdoter. Ok??

Idag var C & jag inblandade i en oxfilétjuvjakt. Vi följde efter personen överallt och låtsasjobbade med alla möjliga hittepåuppgifter. Vi kunde lika gärna haft lösnäsa och mustasch. Så uppenbara var vi.
Hur som helst dumpade personen oxfilén innan vi hann se det, så när jag bad personen visa sin väska fanns den ju inte där. Men vi hittade den sen.
Hursom helst var detta ett lyckat uppdrag.

En dålig iakttagelse gjorde jag däremot för ett år sen.
En man kommer fram vid lösviktsgodiset och stoppar något i munnen.
Snabb i truten som jag ibland är säger jag barskt:
-Du vet väl att man måste betala innan man äter?
Då tar han ut det han stoppade in i munnen och visar mig detta i närbild....



Hej Clown kan man säga om detta infall.

Facit.

Här kommer facit från Springparty 2011...

Det började bra med fina flickor.

Sen blev det bordsbön med pastor Mats eftersom pastor Patrik inte var med detta år.

Sen av någon anledning som jag ALDRIG varit med om så köade alla ordentligt i en rad för att få köpa avec i baren. Då bröt jag ihop...

      

Sedan  började kontanterna ta slut och vilken tur att det var så väl ordnat att det fanns en bankomat där på golfklubben...

...eller?

Nähä. Men det var värt ett försök.

Sen blev det dans och pastor Mats var i farten igen och försökte ge oss syndernas förlåtelse..

...till tonerna av Dr Alban. Sing Halleluhja..

Sen kom "Aj löve jo" stadiet.

                                                                                                                                                                                                  

Sen dansade vi lite till och pratade om saker ingen kommer ihåg.

Å sen kollade vi att ingen slocknat på parkeringen...

The End

Nu får det vara nog! Ja det får det!

Jag känner mig mer sänkt än Kursk. Så uppdatering från Springparty får vänta. Tills jag orkar koppla sladden från kameran till datorn. Jag orkar inte ens titta på korten för då får jag huvudvärk.

Jag brukar för det mesta tänka lite snabbt på jobbet, men inte idag.
Vi diskuterade hur många truckar vi skulle behålla och kom in på dieseltrucken.
Min första fråga var vi skulle ha den parkerad.
När vi rett ut det var min följdfråga;
- Var tänkte ni att vi skulle sätta laddaren då????
De andra 4 tittade lite konstigt på mig. Det tar en stund innan mina tankar hinner samla sig.
Hmmm, ja just det. Man tankar den med diesel.
Precis som en bil.

Nu ställer jag min hjärna på viloläge resten av dagen.

Tack å hej.

Starstruck

Vicki jobbade på Kristallen igår.
Jag ringde idag dels för att fråga hur det gått och dels ville jag ha kändisskvaller.
Det jag glömde bort är att Vicki är suuuuuperdålig på namn. Men person nämnde hon att hon sett.
Ola-Conny. ?????? Varför?
Vi har nu bestämt att vi ska ses med ett gäng skvallertidningar där hon kan friska upp minnet.

Jag älskar kändisskvaller. Jag är ytlig. Jag vet.
Vill också ha ett jobb/liv där man dagligen ser kändisar.Men det är svårt när man endast rör sig mellan hemmet och jobbet.

Den kändaste personen jag pratat med på jobbet är...

...Carl Lidbom.
Jag sålde en dammsugare till honom.
Fast jag visste inte först att det var han förrens jag frågat efter id-kort när han skulle betala med check.
Och jag tror att han var en person som skulle ha kunnat ställa till med en scen.
-VET DU INTE VEM JAG ÄR!!!!

Sen har jag häslat på Anna Mannheimer på Pressbyrån på Göteborgs central. Henne känner jag inte.

Sveriges Arsle.

Ofta eller egentligen alltid så drar jag på saker som ska göras.
Jag MÅSTE göra allt i sista sekunden men levererar för det mesta.
För jag lever efter devisen "Det ordnar sig" (fråga spanjoren på mitt jobb)

Men alldeles nyss var jag på vippen att göra något direkt. Och det hade kunnat straffa sig.

Vi ska åka på 30-års fest hos min fina Åsa. Hon bor i Sveriges Arsle. Där det bästa är Stockholms tåget.
Jag fick i uppdrag att klicka hem tågbiljetterna. Hittade en hyfsat billig resa ner och en något dyrare hem. Men ändå överkomligt.
Snabb på knapparna klickade jag och grejade. Sen började jag kolla lite nogrannare. Och det var en jäklarns tur.
Jag hade bokat hemresan samma dag som vi skulle dit. Innan vi kommit fram. Bra där idiot!

Iaf. Jag är lite nervös inför festen. Det finns en person jag är lite orolig över att han kommer. Han är fotbollsspelare och jag har många ouppklarade frågor angående en fruktkorg till en förbundskapten (eller vad han var)
Ingen alkohol till mig. Tack.

Anledningen till mitt avsky för staden i fråga kan vi ta en annan gång men det har med ett trist avsked att göra.

So long

Zzzzzzzzzzzzzzzzzznark också.

Mitt träningskort gick ut i mitten på februari.(det var inte precis utslitet) Just innan jag skulle operera min hand.
Tänkte att det inte var någon idé att förlänga det just då eftersom jag ändå skulle vara sjukskriven i 4 veckor. När sjukskrivning var över tänkte jag att det nog inte var lämpligt att anstränga handen mer än nödvändigt. Ja, man vet ju aldrig om man helt plötsligt behöver använda den i ett step pass...
Sen blev jag nog lite snuvig. Och fick lite huvudvärk. Och behövde jobba över. Och gå på nåt möte. Och fika. Och städa. Ja ni förstår.

Nu har det gått över ett halvår och min träningskompis (mamma) har börjat ifrågasätta detta.
-Hörredudu Pernilla! I din ålder behöver man verkligen röra på sig...
Hur säger man emot en hurtig 63-åring?

Hur som helst kan jag köpa träningskortet förmånligt genom mitt jobb men kruxet är att då dras hela beloppet på en lön.
Lite irriterat efter ytterligar påhopp fräser jag att det passar inte så bra just nu. JAG ÄR JU INTE MILJONÄR DIREKT!!
Mina föräldrar försvinner ut i köket och viskar lite. Och kommer med den perfekta lösningen enligt dem.
-Vi betalar ditt träningskort så kan du betala av till oss!!!

Zznark. Dååååligt.

Å hon tog av sig sin kavaj...

Jag har en förmåga att slarva bort kavajer.
Första gången var efter en 30-års fest (såklart). Jag visste att jag hängt in den i garderoben men när jag kom hem var den borta. Helt ny och väldigt kostsam för min lilla plånbok.
Den var så viktig att jag stolpade tillbaka till krogen och bad den stackars tjejen att titta lite nogrannare. Bland 1 miljard jackor.
Hon himlade med ögonen och jag såg hur hon tänkte : JÄVLA PUCKO!
Serviceminded som hon var tog hon mitt nummer. Och ringde efter en kvart.
En ordningsvakt hade hittat den på Gågatan en bit bort...
Uppenbarligen har jag haft den på ryggen innanför jackan...

Gång nr 2 glömde jag en hos en vän. Han försökte få mig att hämta den men jag glömde och glömde. Tillslut la han den i sin bil och åkte runt med den i ett halvår. Det höll på att sluta i katastrof.
En dag skjutsade han en arbetskamrat som lyckades få med den när han tog sina grejor från baksätet.
Sen hittade hans fru den...
Det hela slutade med att M var så trött på den att han med min tillåtelse lämnade den i en klädinsamling.

Nr 3. Glömde kavaj på Kallfors för 1 år sedan. Tyckte det var så pinsamt att ringa och fråga efter den så jag struntade i det. Meeeeeen...igår när jag letade efter en väska i en garderob jag ALDRIG tittar i, där längst in ihopknöglad hittar jag kavajen. Hur i helsike hamnade den där???

Jag får helt enkelt ta på mig en overall när jag går bort så jag inte har några lösa delar att lägga bort...

Jag fick i uppdrag av Mary att välja tisdagens PreSpringparty låt. Här blir det ingen mjukstart utan det är all in med en gång! Det finns inget annat sätt för mig.

Inte ny men väldi humörhöjare.

Hjärnbrist.

Kan ni förstå mitt problem när ni ser denna?

Alltså, jag släcker och tänder flera gånger när jag ska stänga av manicken. Vem bestämmer att ett eluttag ska sitta mitt på väggen?? En kille tror jag.

Sen något helt annat. Foton från lördagens fest. Detta var mitt bästa:

Jag är sämst. Tillochmed lite waste of space.

Varning! Seriös skrift!

Här kommer något som inte kommer vara vanligt på denna sida. Ett seriöst inlägg.

Jag ska ju på 40-års fest ikväll och jag satt och tänkte på hur jag lärt känna alla som kommer.

Ibland är jag inte helt nöjd med mitt yrkesval eftersom jag egentligen ville bli något helt annat, men ibland tar livet en annan väg.
Det började en höstdag i slutet av 80-talet när jag fick min praoplacering. Detta ledde till ett extrajobb som förde mig vidare till en fastanställning.
Här  lärde jag känna några av mina finast vänner! Sen lärde jag känna deras finast vänner! Och deras sambosar. Och sambosarnas vänner. Och föräldrar. Och syskon.

Nu när vi är äldre kanske vi inte umgås lika tight som förut men vi hittar alltid tillbaka till varandra. Och ingen gnäller över varför man inte hört av sig på ett tag. Vi fortsätter där vi var och glädjs över att få träffas igen.

Tänk om jag fått praoa på något annat ställe, hur hade mitt liv sett ut då?? Obehaglig tanke.

Jag har ett annat vängäng också. Men när jag tänker efter så finns det ju länkar in i det första gänget.
Vilken himla tur för dem vill jag inte heller vara utan!

Nu blev jag sentimental och ögonen är blanka.

Ha en fin dag alla FINA!!!

Kan jag ta med detta mästerverk?

Imorgon ska jag på fest hos Knas-Pange. Han ser ut så här..

´..när han har 2 ölburkar i öronen. Lite mörkt men han vill nog vara anonym.

Jag funderade på om man kanske skulle ta med en blomma. Så jag textade Märtan och frågade om jag skulle ta med en. En som jag har hemma.
När hon fick bilden på den tyckte hon att jag lyckats väldigt bra den här gången.

Den är så lyckad att kanske, kanske om Bo Rappne läser detta så kan jag kanske få ett jobb erbjudande. Ett lyft för Ulriksdals Trädgård tyckte Märtan.

Här kommer ytterligare ett arbetsprov:

Kanske kan jag få vara med i "Äntligen hemma"....the Retard Edition.

Nu ska jag gå å göra hjärt- och lungräddning. Eller så hivar jag dem. Eller så tittar jag åt ett annat håll.

Det man inte ser finns inte.

Jag borde ta tag i den här..

...herrejösses strykhögen.
Men jag kör Tysken på den. Jag tittar helt enkelt åt ett annat håll.
Varför göra något idag som man kan göra nån annan gång?

Nä, jag går och lägger mig å hatar på soffan ett tag istället. Där ska jag hata att det är sol när jag vill hata. Det är mycket lättare att hata när det regnar.

Adjö.