Grattis eller?

Idag är det exakt 25 år och 5 månader kvar till jag blir pensionist. Det har jag velat bli i 10 år.
Vet någon när man kan gå i förtidspension?

Om det inte går ännu så har jag ett par grejor jag skulle kunna tänka mig att pyssla med.

• Konduktör på Tvärbanan. Det verkar så fint att få åka omkring på Lilla Essingen. Och så kan jag prata med gamla farbröder & tanter hela dagarna.
• Kö- och sorteringssamordnare på Tvetatippen. Där kan man lagligt utan att skämmas skrika:

 DU GJORDE FEL NU!!!

Eller så får jag fortsätta med det jag gör idag 25 år till...för hemmafru är inget vidare alternativ för mig.
Dels för att jag är sämst på husmors/hemmafix göromål. Å sen är jag ju ingen fru.

Hej då

Dagens outfit...

...har jag valt alldeles själv.

I mörkret kan man lätt tro. Jag orkade iaf byta från pyjamasbyxorna till ett ännu fulare par. Med hål i ändan.
Jag brukar tänka att jag ändå inte kommer träffa på någon så tidigt på morgonen.
Men glömmer att jag ska gå hem när det är en väldi massa folk i rörelse.
Idag hade jag tur, den enda jag träffade var ett berusad herre utanför Apoteket Röda Näsan.

Husmor kan nån annan vara...

Om någon såg mig kånka omkring på den här idag...

...var inte oroliga. Den är inte min. Jag har köpt ut den till min låtsas-lillesyrras lillesyrra. (Fast min låtsas-lillesyrra är mer som min låtsas-storesyrra för hon får alltid se till att jag klarar mig här i livet)

Om ni känner mig så vet ni varför den inte kan vara min.

För något år sen frågade min mamma mig om jag ville ha en kasse med äpplen som hon pallat hos sin syster.
Mycket förvånat frågade jag:
-Vad ska jag med dem till???
-Göra äppelmos såklart! sa mamma.
-Ursäkta, sa jag, känner inte du mig??

Hur som helst ska jag laga middag nu. Hälla upp lite ostbågar i en skål alltså.

Trevlig skitmåndag på er.

Bla blaa blaaaaaaaa...

Jag spinner vidare på "Jävla fredagsmys" och går vidare till Jävla fredagsfika.

Igår sprang jag på en gammal arbetskamrat. Han är alltså inte gammal utan han jobbar på mitt förra jobb. Och honom tycker jag om.Det kan vara bra att veta när ni läser resten.Hur som helst kom jag att tänka på våra fredagsfikor/möten.

Det var alltid samma sak. Samma gamla trasiga pepparkakor. Samma gamla gubbar. Samma gamla prat.
"Bla bla bla, tidsramar, bla bla bla, kalkyler, bla bla bla, projektering, blaaaaa blllaaaa blaaaaaaaaaaaa."
En dag fick jag nog när en timme passerat och de bara talat överhuvudet på mig(om enligt mig oviktiga saker) som var enda tjej i gubbväldet.  Efter att ha suttit och vickat på stolen, pillat i håret och inombords eldat upp mig reste jag häftigt på mig och tog tag i bordsskivan:

-Jag har faktiskt viktigare saker för mig än det här!! Så jag tänker gå hem nu.  Punkt.

Förvånat tittar alla "casual friday" klädda herrar på mig. ( och jag hade missupfattat det där och var alltid uppklädd till tänderna med klikeliklackdojjor på fredagar).

-Jaha, vad ska du göra då ?säger chefen.
-Det är faktiskt danskt bröllop på tv kl 16, så jag har lite bråttom. Trevlig helg!

Jag orkar inte ens tänka på vad de sa när jag gått men det skiter jag i för jag var ju redan uppsagd.

Möten utan agenda = skit

Jävla fredagsmys!

Här skulle man ha det lite trevligt för sig själv efter en sjuhelvetes jobbig men bra dag på jobbet.
Fredagsmys skulle det bli. Med tacos, läsk, lakrits, choklad och givetvis ostmaskar.

Det började bra med en mjuk lök och mögliga tomater. Skitsamma.

När jag väl sätter mig och börjar kladda så ringer mobilen. Skitsamma.
Sen ringer hemtelefonen. Skitsamma. Eller?
Sen ringer mobilen igen. Nu börjar jag bli stressad.
Det är då olyckan är framme.
Det dära jäkla  trekantiga nachochipset ställer sig på tvären i munnen. Och skär upp en rejäl bit av gomen.
Jag kan berätta att det blöder satan. Nu är jag fan förlamad och kan inte äta nåt mer idag.

Jävla fredagsmys.

Det man väljer att inte komma ihåg har man väl aldrig lovat!?

Jag har ett problem. Ett herrejösses problem.

En dag för några år sen diskuterade jag och Märtan bröllop. Jag undrade om hon och H skulle gifta sig nån gång. Det vet jag inte, säger hon.
Lite snabbt och ogenomtänkt lovade jag dyrt och heligt att om detta inträffar så ska jag sjunga på festen.
En sång jag inte tål...
http://www.youtube.com/watch?v=CU5wo2lq_xg

Jag kan inte sjunga. Jag kan inte ens nynna.
De enda tillfället jag låtsassjunger är Ja må hon leva & Nationalsången.

Jag kommer behöva detdära Kinahålet igen.

Arsle också.

Var är det där hålet som leder till Kina när man behöver det?

En dag i på semestern läser mamma en annons i en lokaltidning.
Det ska vara "traktorsightseeing" tur/retur från plats A med fika på hembygdsgården på plats B. Man skulle träffas vid turistbyrån vid plats A.
Mamma ringer till turistbyrån och frågar vilken tid det startar eftersom detta inte står i tidningen. Där säger man att det inte är turistbyrån som anordnar detta men de har hört att det ska vara vid 10.
Redan här skulle vi ha börjat ana oråd.

När vi kommer dit står det 3 traktorer där, varav en har skrinda. Vi går fram och presenterar oss och frågar vad det kostar. Bonden vi talar med säger att det är gratis. Mamma frågar om det är säkert och bonden Ola svarar att lite bensinpengar kan ju gå bra.
Sen kommer en skrinda till full med folk och alla verkar känna varandra. Konstigt.

Hursomhelst åker vi iväg och efter ett tag svänger vi in på en grusväg där ca 15 traktorer till står och väntar. Även dessa känner varandra. Obehagligt.
Sen bär det av in i djupaste skogarna där vi under vägen har en "tipspromenad" och några stopp där en påläst bonde berättar gamla historier om gårdarna.

Helt plötsligt stannar hela gänget i en glänta där alla stiger av. Ledaren basunerar ut att "Nu är det fika".
Svettningarna börjar komma. Skulle vi inte fika på hembygdsgården?
Alla tar fram sina avancerade fikakorgar och börjar äta.
Då slår insikten ner i mig med dunder å brak. Vi är ta mig tusan i ett slutet sällskap.

Det är då vi undrade var det stora hålet var som vi omgående ville försvinna ner i var?!

När den hemska fikastunden är över åker vi vidare och vi håller på att dö av skam. Snart kommer vi till hembygdsgården och tipsraden ska lämnas in. Vi säger till varandra att det värsta som skulle kunna hända nu är att någon av oss vann. Hu, hemska tanke...
Vi fikar, en lokal pensionärsgrupp sjunger 58 sånger och sen är det prisutdelning...
Bonden Håkan stiger upp på scenen och tillkännager  vinnaren av den prestigefyllda frågesporten.
- Och vinnaren är PERNILLA!!!!
All färg försvinner från mitt ansikte och jag lommar mot scenen...
Nånstanns i  bakgrunden hör jag;
-Och tvåa är R.....!!!! (Min pappa)
Var är det där jävla HÅLET???

Sen bär det av tillbaka. Det börjar ösregna. Där sitter vi 3 ihopkrupna bland höbalarna och känner oss som om vi sålt smöret och tappat pengarna.
Då utbrister mamma.
-Det här känns som utvandrarna!!

Som på en given signal börjar jag högt och vackert skråla : "ÅÅÅ KRISTINA GULDET BLEV TILL SAAAAAND!!"
Sen kunde jag inte sluta skratta förens vi plötsligt svängde upp på Bonden-Håkans gård...
Men vad fan! Ska aldrig denna mardröm ta slut. Vad ska vi göra här???
Alla småpratar (utom vi) i evigheter och tillslut kommer Håkan fram och frågar hur vi känner bonden-Ola. Då berättar mamma hela historien om hur vi hamnade här. Håkan är snäll och säger att det bara var roligt att vi var med medans vi står med blossande kinder.

Sen får vi äntligen åka tillbaka till turistbyrån. Då hade vi varit ute i 9 timmar...
Behöver jag tillägga att detta var en av de mest pinsamma grejjor jag varit med om...

Ridå. 

Dålig människa?

Ibland får tragiska/hemska händelser motsatt effekt på mig. Jag skrattar hejdlöst och kan inte sluta.
Jag vet, det är hemskt men man måste få se det komiska i vissa situationer.

Som i förra veckan på Rv 47. På denna sträcka är det 1 fil i båda riktningar med räcken vid kanterna och i mitten.

Från ena hållet kommer en lastbil med släp.
Från andra hållet 16 vildsvin trippandes på rad. Som i mitt huvud ser ut som Gryningspatrullen med Överste Hathi i spetsen.
Och naturligtvis är de på samma sida av vägen.
Smackelibang x 16 säger det när lastbilen möter vildsvinen.
Sen ligger alla 16 på rygg i diket. Så här kunde det sett ut:

(fast det här är en trött grävling som firat Valborg i P-hagen)

Naturligtvis så dog jag nästan när mina föräldrar berättade detta. Sen krävde jag att vi skulle åka å titta på eländet.
Jag fick dock hejda mig tills vi hade vägarna förbi. Där låg några kvar, uppblåsta som ballonger med klövarna i vädret.

Om någon undrar så gick det bra för chauffören.

Hej då.

Lotta är bäst!

Jag har varit på fest!
Kanske världens bästa.
Den kan jag aldrig slå, för Lotta är världens bästa festfixare!!!!

Lotta!!! Hjärta dig!!!!

Maroon 5 - Moves Like Jagger ft. Christina Aguilera

Man blir lite glad på nåt sätt.

Klänningar...

...har jag i massor. Som jag aldrig använder. Jag gillar inte klänningar.
Eller rättare sagt jag gillar inte mina ben. Dom är som 2 trästockar med två kuddar vid knäna.
Ändå har jag köpt en till.
Varför? Jo jag ska på fest ikväll och tänkte att jag behöver något nytt. Fast ingen mer än botten av byrålådan sett alla de andra som jag har.

Så här ser den ut

Fast jag tror att jag kommer känna mig bekvämare så här

Om jag sen går med lite lätt böjda knän så kommer inget av benen från helvetet synas.

Living on the edge.

Jag är högröd i ansiktet och stel som en okokt lutfisk.
Hjärtat rusar och det flimrar framför ögonen.
Jag har kört 30 mil i monsunregn.
När jag kommit till Nyköping dångar det till i instrumentpanelen högre än en kyrkklocka kl 11 en söndag.
Jag stelnar till och sätter mig spikrakt upp med huvudet i taket. Va fan?
Jaha, jag behöver tydligen tanka snart men hur snart är frågan?
Min första tanke är att ringa min livlina och fråga hur långt jag kan köra, men kommer snart på en annan briljant idé. Jag kör fort, fortare än fortast för då kommer jag hinna längre än om jag kör laglydigt innan bensinen tar slut..
Sen börjar Steven Tyler skråla "Living on the edge" i mitt huvud.
Nä äventyrligare än så är inte jag, men jag tycker iaf att jag var modig.

Sen undrar jag över en helt annan sak. Rubriker i tidningar. Man kan lätt missförstå dem. Som tex "Man skjuten i centrala Helsingborg". Var på kroppen sitter centrala Helsingborg?

Klart slut

Autosvar

Jag har ledigt och återkommer i slutet av veckan.
Vid akuta frågor, fråga någon annan.

Mvh Personalen

Är det verkligen möjligt...

...att en människa som snart är 40 inte kan simma ordentligt?
Ja så är det faktiskt.
Jag kunde det fram till jag började i trean. Hjälpligt iaf. Sen skrämde "badtanterna" livet ur mig.
Ni vet de där gråhåriga, 100-åriga tanterna som kom farandes med en sprayflaska och barskt frågade:
-Är det någon som har fotvårtor? Och sen tröck ner badmössan över ens torra hår så att tårarna rann.

Efter det vägrade jag bada.

Sen när jag i vuxen ålder kom på att jag ville bli polis var jag ju tvungen att ta tag i problemet.
Jag gick på vuxensimskola i en termin utan resultat. Hur mycket jag än försökte så kom jag inte framåt, bara bakåt.
Sen försökte Vicki ta tag i mitt simmande och släpade med mig till Sydpoolen. På nåt vis lyckades hon övertala badvakterna att släppa in oss i äventyrsbadet fast det var stängt.
Det gick också åt helvete.

Idag kom jag på lösningen på problemet. Synd att jag inte gjorde det för 15 år sen.
Jag hade ju kunnat bli polis i Afrika. I nåt ökenland.

Nu så..

Utsikt från vår hytt. Eller inte. Men en målning på väggen iaf. För solen var nån annanstans.

Fina flickor sjunger Fångad av en stormvind.

Jan Stenbäck & Pantalong-kvinnan

Den oerhört roliga guldknappen.

Jan Stenbeck & Guldknappar

Tillbaka igen.
Och det är inte bara vi som är tillbaka. Vi har träffat Jan Stenbeck. I en  jättestor blå skepparkavaj med guldknappar, backslick och crazy mycket highlights. Märkligt men han kanske inte alls är död, han bor kanske på Birka Paradise..

Något annat märkligt är alla konstiga foton jag har i telefonen. Ett foto är på en jättestor rund guldmojäng. Vi vet att det var roligt när vi tog fotot men sen....blankt. När jag vet hur jag ska få in foton här kan vi ha en gissningstävling. Eller så får jag ta en resa till för att leta efter den.

Nu fika i P-hagen eller Vinterviken som V kallar det idag eftersom det är svinkallt. Och så ska jag köpa med mig en bunt tidningar så vi slipper prata med varandra.

Adjöken.

Ålandshav. Varför?

Flickorna ska på Ålandshav idag. Jag förstår ingenting. Det var jag som föreslog trippen. Fast jag avskyr havet och att åka båt. Om det inte är en eka. För där har jag kontroll.
Är Dynamit-Harry och jag samma person? Ni vet; NÄÄÄ INTE HAVET! Och att jag måste bli mutad med öl för att gå på.
Och imorgon när jag vaknar kommer jag tycka att resan hem är världens lääängsta.

Hur ska det gå? Vi vill se.

Skepp ohoj!

Premiär för Ska det vara så här?!

Läskigt men nu är dagen D här. Dagen jag våndats för men ändå längtat lite efter.
Funderat länge på detta men aldrig tagit tag i det. Men nu jäklar känner jag mig laddad! Nu ska här delas med sig av allt konstigt som rör sig i mitt överfulla huvud.

Här kommer ni få läsa om oftast inte helt igenomtänkta funderingar och handlingar. Men det bjuder jag på.

Just idag är jag lite trög eftersom jag fortfarande är något rosémarinerad från i lördags...och imorgon ska jag starta en ölmarinering som kommer ske på Ålandshav.

Vi hörs!!